Vi mår sämre i öppna landskap

Sämst jobbar vi till ljudet av samtal ... (klipp ur Aftonbladet)

Sämst jobbar vi till ljudet av samtal … (klipp ur Aftonbladet)

Gång på gång hör jag vänner och bekanta som beklagar sig; ”Nu ska företaget rationalisera bort alla våra enskilda rum. Alla ska sitta i ett öppet landskap. Hur ska man kunna jobba effektivt då?”

Visst är det märkligt att ett antal kontors-landskaps-arkitekter år efter år kan driva på den här utvecklingen som bevisligen ger klart sämre produktion. Och då spelar det ingen roll om det är på en tidningsredaktion, ett säljteam eller någon offentlig institution. Effekten är ändå alltid densamma, folk mår dåligt och resultaten blir sämre.

Det här är ju något som alla drabbade känner av redan vid introduktionen av det nya öppna landskapet. Och allt eftersom tiden går så ökar stressen och frustrationen över att inte kunna vara effektiv och göra ett bra jobb.

Jag minns hur det var på säljavdelningen på Sundsvalls Tidning när jag jobbade i företaget. Där stuvade man om gång på gång. När man bytt till öppet landskap gick det inte länge förrän man fick sätta upp skärmar mellan arbetsplatserna. Men eftersom lokalen i övrigt inte var anpassad med dämpande material så blev det inte bättre.

När ska sunt förnuft få börja gälla?
Var finns facket när folk som bäst behöver dem?
Eller när ska forskarnas resultat få något genomslag?

I våras publicerades resultaten från den senaste studien i ämnet. Studien har genomförts av Seddigh, A., Berntsson, E., Bodin Danielsson, C., & Westerlund, H. (2014) och den första artikeln i ämnet heter Concentration requirements modify the effects of office type on health and productivity. Journal of Environmental Psychology, 38, 167-174.

Där beskriver man utfallet bland annat så här:

  • Nivåer av både distraktion och kognitiv stress ökar i relation till hur stort det öppna kontorslandskapet är, men denna skillnad är marginell. De största skillnaderna hittar vi mellan individuella kontorsrum och öppna kontorslandskap.

Originalartikeln  finns på www.sciencedirect.com

– Vi ser en tendens att företag väljer att tillämpa öppna kontorslandskap framför egna rum, trots att de inte har särskilt mycket vetenskapligt underlag för vilken kontorstyp de ska välja, berättar Aram Seddigh som är doktorand vid Stressforskningsinstitutet och en av de som arbetat med studien. (Källa: Stressforskningsinstitutet, Stockholms Universitet).

Ni som tror att ett öppet kontorslandskap är bra för kreativitet och produktion kan även läsa dessa artiklar:

Sämre arbetsmiljö i öppna kontorslandskap (SVT Nyheter, 14 april 2014).

Forskare sågar öppna kontorslandskap (DN 13 jan. 2009).

Sämst trivsel i öppna kontor (SvD 20 sept. 2012)

Kontorslandskapets förbannelse (Psykologifabriken okt. 2012)

Lösa svåra arbetsuppgifter i kontorslandskap kan ge minnesproblem. (Arbetsmiljöforskning.se maj 2014)

En och annan blir så frustrerad att man säger upp sig, trots ett intressant och välbetalt jobb:
”Landskap – det har jag suttit färdigt i” – sa min bekant och sa upp sig från sitt statusfyllda och välbetalda arbete. Hen jobbade på ett departement, som sakkunnig åt en minister, när det bestämdes att de skulle byta till öppet kontorslandskap. ”Det är hopplöst att sitta i landskap när man har koncentrationskrävande arbetsuppgifter”, var hens sammanfattande kommentar. (Källa: unionenopinion.se april 2014)

Jeanna skriver på sin blogg: Jag är helt enkelt så trött efter jobbet (hello kontorslandskap! Suger hjärnan ur huvudet på en) att jag väljer att missa mycket roligt som pågår.

Och en av hennes läsare kommenterar: Jobbar i kontorslandskap dagligen och det är verkligen ”surrigt” och energisugande, även om man just där och då inte tänker så mycket på det (inte jag i alla fall). Det märks mest senare på dagen.

Einar på radiostationen Averroes skriver också om det förhatliga kontorslandskapet Tystnad! Tagning!
Han skriver bland annat: ”Ett belysande exempel är den modell som blivit förhärskande och gäller kontorslandskap, det finns numer studier gjorda där det visar sig att 25% av arbetstiden går förlorad beroende på att man sitter och lyssnar på vad andra säger, 25% en fjärde-dels arbetsdag är lika med 2 timmar det blir många på 1 år bara på en anställd.”

Produktivitetsbloggen skriver bland annat: ”Kontorslandskap blir allt vanligare på många arbetsplatser, t ex banker, finansföretag och statliga myndigheter. Men missnöjet bland många är stort och hela 44 procent av de som arbetar i öppna kontorslandskap har sällan eller aldrig möjlighet att arbeta ostört. Nästan varannan som jobbar i landskap upplever att de inte kan prata ostört i telefon. Det visar en undersökning som Vasakronan gjort.”

Läs mer här:
Fem tips för att överleva i ett kontorslandskap.

Annonser
Publicerat i miljöfrågor, vardagsliv | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Den oärliga politiska propagandan

Även om jag skulle lockas av socialdemokraternas locktoner i någon fråga så finns det en avgörande faktor till att avstå att rösta på detta parti. Det är deras oärliga propaganda som nu virvlar runt diverse media de sista dagarna innan valdagen. Det grövsta exemplet är annonserna på temat ”4 år till av kunskapsras”.

Det är ett känt fakta att kunskapsnivån i den svenska skolan har sjunkit i 20 år. Det har nämnts flera gånger i debatterna de senaste dagarna. Då slingrar sig bara Löven och byter ämne.

bild Metro

 

Jag gick i skolan på 60-talet när det relativa betygssystement infördes – av socialdemokraterna. Då började marschen mot det som senare kom att kallas flumskolan och som ledde fram till lägre kunskaper, kaos i klasserna och till slut den situation som nu den borgerliga regeringen försöker få ordning på.

På 1960-talet, innan det relativa betygssystemet, sattes betyg från första klass. Då fanns en naturlig uppföljning av kunskapsutvecklingen år från år. Betygens historik beskrivs på Skolverkets hemsida:

http://www.skolverket.se/bedomning/betyg/betygshistorik-1.46885

Där skriver man också:

Betygssystemet upplevdes som orättvist
Det relativa betygssystemet kom att kritiseras och ifrågasättas på flera punkter. Kritiken bottnade framförallt i att betygen inte sa något om elevernas egentliga kunskaper i ett ämne utan endast talade om hur en elevs kunskaper i ett ämne förhåller sig till andra elevers.

Trots den massiva kritiken mot det relativa betygssystemet förhalades utvecklingen mot en riktigt betygssystem i nära 25 år! Skola och samhälle skriver:

År 1973 miste det relativa betygssystemet sin siste försvarare – den socialdemokratiska regeringen. Det var denna regering som då tillsatte en betygsutredning. Dock överlevde det relativa betygssystemet utan försvarare i nästan 25 år – det nya betygssystemet var på plats helt och hållet först 1998.

Nästa spik i kistan var när man tog bort lärarnas auktoritet, och gav eleverna större makt än lärarna. Visst jag har också varit utsatt för maktgalna lärare som aldrig borde fått undervisa en minut i den svenska skolan. Men att gå över till ett system där lärarna blivit helt maktlösa mot ständigt störande elever har på många håll skapat anarki i skolan. Elever som har som enda mål att varje dag provocera och störa lektionerna, och därmed ser till att studieron är helt bortblåst.

Var finns den bästa ordningen och studieron i det svenska skolsystemet?
Jo, i privata skolor med en helt annan pedagogik än den svenska kommunala skolan. Montesori och Engelska skolan är ett par bra exempel. Där accepterar eleverna att man inte ens får ha mobilen påslagen under skoltid.

Sossarna har rätt i en sak, det finns mycket att göra för att skapa bättre resultat i den svenska kommunala skolan, men skyll inte de misslyckade resultaten på Alliansen. Det har naturligtvis varit omöjligt för dem att rätta till de katastrofalt misslyckande experiment med skolan som S inledde redan på 60-talet.

Förslaget att införa betyg från 4:e klass är bra. Läs:

Klassamhället förstärks utan betyg i skolan

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article12428574.ab

Betyg kan gynna barn till lågutbildade

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/09/16/betyg-kan-gynna-barn-lagutbildade

Publicerat i politik | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

SJ:s surfpolicy inspirerad av gammal öststatskommunism

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 20.29.55

SJ har inte förstått detta med kundnytta. Nu har man infört gratis Internet på sina snabbtåg, och det låter ju kundvänligt och bra – men icke. Man får en begränsad ”pott” att använda för sitt surfande och när den är slut då sjunker hastigheten. Då blir det segt som sirap.

Som nu senast när jag ville kolla på VM-hockey. Då kan jag titta i 30-60 minuter, sedan slår spärren till och hastigheten sänks. ”Men då kan jag säkert betala och få full fart igen”, tänker man ju då när man är van att tänka logiskt. Men så funkar det det inte i SJ:s värld. Här är det SJ som avgör om jag ska kunna nätsurfa eller inte.

Tidigare var det gratis surf i 1:a klass, full fart hela resan. Nu är det gratis för alla, men på halvfart efter en halvtimme. (Jag lyckades se nästan en hel period av VM-matchen).

Det här är väl någon sorts jämlikhet kantänka. Det är som gammal öststatskommunism, alla ska ha det lika dåligt. För om man har råd att betala för snabbare surf, som det fungerar ute i resten av samhället, då säger SJ nej.

Nu kan man ju så att säga börja om från början om man loggar in i mobilen mot SJ:s surf. Provade det, men det gick inte alls så bra. Jag fick veta att ”Nu surfar du med full fart”, men det hackade och bilden frös hela tiden. Då kopplade jag tillbaka till mobilens vanliga 3G och då flöt det utan problem. SJ:s IT-avdelningen verkar inte vara top of the line …

Jag tycker att buss är det mest obekväma färdsätt man kan tänka sig, men det får nog bli Y-buss ändå nästa gång jag åker SDL-STH.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nya affärsmodeller skapas i norr

För ett par veckor sedan skrev jag om medieprofessorn Jesper Strömbäcks svarta syn på tidningarnas och demokratins framtid. Jag pekade då på en rad ljuspunkter på mediekartan som den gode Strömbäck inte upptäckt. Nu har jag fått ytterligare en bekräftelse på att mitt resonemang håller.

I en utmärkt intervju med tidningsveteranen Lennart Håkansson ger Jocke Jardenberg oss en inblick i den nischade journalistikens framtid. Lennart Håkansson har, efter många år i ledningen för olika medieföretag, startat eget. Han gör det mesta själv i den nya sajten Affärer i Norr.

”Jag gör en journalistik som jag själv skulle vilja ha”, förklarar han. ”Jag försöker göra något som jag fick kritik för tidigare att vi var dåliga på, när jag var ansvarig utgivare för NSD till exempel. Nämligen att det händer ju väldigt mycket positivt, framförallt i näringslivet, som ligger i medieskugga. Det är inte tillräckligt intressant.”

Därför driver Håkansson nu den nya sajten, men även om de positiva nyheterna dominerar så betonar han att han gör journalistiska bedömningar på samma sätt som i sitt tidigare yrkesliv. Han menar också att det egentligen är att gå tillbaka till den journalistik som bedrevs när tidningarna var nya företeelser i samhället.

”Nu får den professionella journalistiken konkurrens av den ideella eller värdedrivna journalistiken. Back to basics”, helt enkelt säger Lennart Håkansson.

I intervjun resonerar Jardenberg och Håkansson om denna nya affärsmodell som en av de nya affärsmodellerna i det nya medielandskapet. Den nischade journalistiken. De menar båda att den kommer att bli allt vanligare. Liknande webbplatser kan startas kring kultur, sport, nöje, etc.

Att Lennart Håkansson var på rätt väg fick han bekräftat efter bara någon månad när ett av de etablerade medieföretagen startade en sajt liknande Affärer i Norr.

Se intervjun här:

Publicerat i internet, journalistik, tidningsliv | Märkt , | Lämna en kommentar

Jesper Strömbäck ser bara problemen

I en intervju i Sundsvalls Tidning den 22 april målar Medieprofessorn Jesper Strömbäck vid Mittuniversitetet en mörk bild av medieföretagens framtid, men framför allt en mörk bild av demokratins framtid. En allt för mörk bild. Han verkar tyvärr inte se några ljuspunkter alls i vår massmediala framtid. Men så kan det lätt bli när man lever i den akademiska världen och inte i symbios med verkligheten ute i medieföretagen.

Jag ska genast säga att jag för övrigt respekterar Jesper Strömbäcks forskning och ofta intressanta inlägg i mediedebatten. Han har ju varit otroligt produktiv sedan han i mitten av 90-talet arbetade som ledarskribent på Sundsvalls Tidning. Men i den här analysen tycker jag att han har en allt för negativ bild. Därmed bidrar han själv till den negativa spiral han målar upp.

Visst, det är ingen hemlighet att många dagstidningar slåss för sin överlevnad. Men anledningen är ju inte att kunderna väljer bort journalistiken. Anledningen är ju de nya medievanorna, där framför allt den yngre generationen säger att man inte är beredd att betala för en dagstidning. Man är inte beredda att betala för något man bara har nytta av till en liten del. Oftast är det under 20 procent av en dagstidnings redaktionella texter som blir lästa.

Så var finns ljuspunkterna då?

Jo, att den journalistik som produceras når ut till minst lika många människor som tidigare.

I rapporten ”Svenskarna och internet 2013” slår man fast att ”… en majoritet i åldrarna upp till 45 år kollar dagligen på nyheter och läser dagstidningar på nätet”. Och i Stockholm där jag numera bor finns Sveriges mest lästa papperstidning – Metro. Så vad gör stockholmarna på väg till jobbet om morgnarna? Jo, bläddrar i Metro eller i sin mobiltelefon.

Så vad är problemet?

Jo, att mediehusen inte i tid lyckats förändra sina affärsmodeller för att vara lönsamma i den nya tiden. Exempelvis detta att anpassa den digitala produkten efter läsarnas intressen och önskemål. Något som vi skissade på redan i slutet av 90-talet.
Det var först i fjol, alltså 2013, som det kom en produkt som gör detta på ett bra sätt, nämligen nyhetstjänsten Omni.

Så hur ser framtiden ut?

Jo, inom 5 – 10 år kommer ett flertal av de mindre dagstidningarna att bli nyhetsmagasin som publiceras digitalt, men trycks på papper en till två gånger i veckan. (Se Vägval PrintMedievärlden Premium).

Journalistik på tryckt på papper kommer också mer och mer att bäras av mediehusens gratistidningar. (Se medievarlden.se ”Framtiden tillhör gratistidningarna”) .

På webben frodas journalistiken när mediehusen äntligen fått fart på lönsamheten. (Se ”Nu lyfter tidningssajterna”, medievarlden.se).

Via sociala medier sprids de mest intressanta artiklarna som en löpeld över landet. (Se Socialanyheter.se)

Visst är det bekymmersamt att antalet journalister minskar på de svenska dagstidningarna, så som det beskrivs i en sidoartikel till nämnda intervju skriven av Ove Öst. Men när anpassningen till de nya medievanorna har genomförts har vi ändå ett samhälle med mycket och god journalistik. Och ett samhälle, som jag ser det, där fler deltar och debatten har ett högre tempo.

Fotnot:
Se även Sofia Mirjamsdotters ledarkommentar till intervjun med Jesper Strömbäck i Sundsvalls Tidning: ”Låt inte dystopiska profetior bli självuppfyllande”.

Omni.se har fått tre betydande utmärkelser sedan i höstas:

• Årets inovation (TU, 2013)
• Bästa nyhetstjänst för mobilen (WAN-IFRA, 2014)
• Bäst designade nyhetsappen (SNDS, 2014)

 Svenåke Boström
medieutvecklare och skribent

Publicerat i internet, journalistik, nyhetsdesign, sociala medier, tidningsdesign, tidningsliv | Märkt , , , | 1 kommentar

Mittmedia på rätt väg

Hösten 2006 testade Sundsvalls Tidning som andra tidning i världen att producera tidningen för en läsplatta. Innan vi lärt känna ordet Ipad alltså.

Då fanns inget som helst intresse i övriga koncernen av att utveckla det konceptet. Det är ett misstag som den gamla koncernledningen får ta på sig. Nu har i alla fall verkligheten hunnit ikapp Mittmedia-tidningarna och den nuvarande koncernledningen har tagit konsekvenserna av de vikande upplagorna. Nu är satsningen på det digitala total, och papperstidningen blir inte längre flaggskeppet i den nya affärsmodellen – där journalistik produceras i de kanaler som läsarna föredrar. (Läs Mikael Marklunds rapport i Medievärlden: Mittmedia blev först- vem kommer sedan).

När nu Mittmedias tidningar börjar tryckas dagtid förvandlas papperstidningen till en produkt som kompletterar den snabba nyhetsrapporteringen i de olika digitala kanalerna. En smärtsam omställning naturligtvis, för de redaktioner som vant sig vid att morgontidningen är bäraren av dagens viktigaste nyheter.
Speciellt påtagligt för sportredaktionerna som  inte längre kan rapportera resultaten från kvällens sportevenemang.

Men det skulle förvåna mig mycket om inte Mittmedia har diskuterat ett ännu mer radikalt steg, åtminstone för en del av koncernens tidningar. Om man nu trycker tidningarna dagtid, varför vänta till nästa morgon med att distribuera dem? Varför inte göra om dem till eftermiddags- eller kvällstidning? Ut med tidningen medan den är färsk! Och dela ut den gratis. Vi har ju nyligen läst i Medievärlden Premium Ingela Wadbrings rapport ”Framtiden tillhör gratistidningen.” Och det har ju varit uppenbart ganska länge om vi ska vara ärliga, för om det är några som hållit sina upplagor och till och med ökat, så är det gratistidningarna.

Så även om Mittmedia nu planerar för en fortsatt nedgång för den abonnerade tidningen så behöver det inte betyda papperstidningens död. Om inte förr så när vissa av tidningarna börjar nå den ekonomiska smärtgränsen så kan det vara ett smart grepp att gå över till gratisdistribution.

Vilka vägar man än väljer så är det ju samtidigt uppenbart att innehållet i tidningarna måste förändras. De kommer inte att bygga på de heta nyheterna längre, utan på en fördjupande och förklarade journalistik. Helt enkelt en annan nyhetsmix.
Den här utvecklingen har jag skissat på vid några föreläsningar de senaste åren (SND Cleveland, 2012 och Dagsvara, Stockholm 2013 bl.a). Bilden nedan visar en tänkbar innehållsmix.

En tänkbar innehållsmix av en lokal gratisutdelad tidning i Sundsvall när ungdomar i en klass på Thorén Business School fick sätta agendan.

En tänkbar innehållsmix av en lokal gratisutdelad tidning i Sundsvall när ungdomar i en klass på Thorén Business School fick sätta agendan.

Projektet Y, med ett par gymnasieklasser i Sundsvall, visade att ungdomar helt klart har ett intresse för läsning av papperstidningar. Men dom är inte beredda att betala för dem.

En naturlig utveckling är istället att papperstidningen mer och mer går över till att bli ett nyhetsmagasin, där man i grafik, bild och text förklarar vad som har hänt och varför. Men framförallt ägnar en mycket större del av innehållet åt att förklara vad som kommer att hända och hur det påverkar läsarna.

Inspiration till de här tankegångarna har jag bland annat hämtat från ett par av de mest ansedda tidningsutvecklarna i världen. Läs mer i min artikel ”Garcia och Giner har ofta ropat för döva öron.”

Publicerat i datorer, grafisk design, internet, journalistik, nyhetsdesign, sociala medier, tidningsdesign, tidningsliv | Märkt , , | Lämna en kommentar

Rätt arbetsmiljö gör dig smartare

Såg ett intressant program på SVT nyligen, ”Rummet formar dig”, som finns på SVT Play fram till den 4 februari. Det är inte enbart så att en stimulerande miljö gör dig mer kreativ, det gör dig också smartare. Om du vistas i en miljö som påverkar dig positivt så utvecklas din hjärna.

Ett slående exempel från programmet var skolan där korridorbråk mellan elever minskade med 90 procent och där skadegörelsen minskade drastiskt. Inte ett enda av de nya elevskåpen hade förstörts fem år efter att skolan byggdes om med en arkitekts hjälp. En arkitekt som förstod vad som behövde göras i en grå, trist, skola med smala korridorer och miljöer som var föga stimulerande.

En annan företeelse som fick sämsta tänkbara betyg i programmet var de allt vanligare kontorslandskapen. Här kunde man med vetenskapliga metoder direkt visa det som många anställda sedan länge förstått – i ett kontorslandskap sjunker produktiviteten, för att inte tala om kreativiteten.

Det får mig att tänka på en annan miljö som också direkt påverkar kreativiteten. Nämligen din och min datormiljö. Det var länge sedan som jag valde att så gott som uteslutande jobba i Apples Macintosh. Inte enbart för att de har de snyggast designade datorerna, utan också det snyggaste användargränssnittet. Visst, Microsofts Windows försöker alltid kopiera, men ligger hela tiden steget efter. Det är naturligtvis inte en slump att reklambyråer och många framstående medieföretag väljer datorer från Apple. Liksom skolor som insett att med Macar i klassrummen så får man ett bättre resultat, p g a en mer stimulerande miljö och mindre teknikstrul.

Klassisk Apple-design

Klassisk Apple-design

Men tillbaka till SVT-programmet. Skolan som togs som exempel var efter ombyggnaden fylld med harmoniska färger och varierande färger på olika våningar. En varierad design av rum och möbler. Borta var en trist miljö i grått och beige. Många av idéerna dömdes ut på förväg, men man genomförde dem ändå, med mycket gott resultat.

Den första stora byggnaden i England med ett kontorslandskap var Willis Building i Ipswich, byggd 1975 och ritad av den unge arkitekten Norman Foster. Det ironiska är att den var byggd på ett helt annat sätt än de tusentals kontorslandskap som sedan växter fram. Här sprakade det av färg och byggnaden innehöll bland annat en takterass med lunchmatsal och en simhall. Men arbetsplatserna var de små bås som sedan blev standard i de flesta kontorslandskap. En förödande miljö för produktivitet och kreativitet – vilket visas i programmet.

I programmet redovisas också ett experiment med möss, som har en hjärna med samma konstruktion som en människohjärna. Där beskrivs hur hjärnan utvecklas hos de möss som får leva i en kreativ miljö, där färg och form gör dem mer aktiva. Hjärnan utvecklas på ett sätt som gör dem smartare.

Londonskolan i reportaget, som varit en riktig problemskola, visade att teorin kring hjärnans utveckling stämmer. På bara några år fyrdubblades antalet elever som klarade studiemålen,  och antalet avstängningar minskade från omkring 280 om året till nästan noll.

Ett exempel från näringslivet är ett finansbolag som skrotade det traditionella kontorslandskapet och byggde ett kontor enligt liknande principer som i den nyss nämnd skolan. I det företaget ökade produktiviteten med 20 procent. Några som verkligen förstått detta är Google, ett företag som är helt beroende av ständigt nya kreativa lösningar för att utvecklas. Här kan du se några bilder från deras kontor i Dublin.

interior-pictures-3

Välj den arbetsmiljö som passart dig, tycker Google.

Publicerat i datorer, internet, miljöfrågor, vardagsliv | Märkt , , , , , , | 1 kommentar