Första IT-blåsningen och journalistfackets blunder [Uppbrott 3]

[Uppbrott del 3]

Spännande år i framkant av medieutvecklingen

När jag gjorde entré på Sundsvalls Tidning i mitten av 80-talet knattrade ännu teleprintrarna på nattredaktionen. Ett minidatorsystem av märket Typlan stod och surrade i det välkylda datorrummet och tidningssidorna sattes samman med vax, papper och kniv. På den tiden var det inte lönt att man som nattchef försökte flytta om något själv på sidorna, för då viftade tjänstgörande grafiker med kniven.
Sedan kom förändringens vindar att blåsa allt starkare, när den digitala produktionen tog över helt. Jag minns hur många medarbetare suckade när jag några år senare som utbildningsansvarig gång på gång upprepade att ”Ni kommer hädanefter att få vänja er vid att leva i ständig förändring. När ni lutar er tillbaka och säger att nu är vi färdiga med den här teknikomställningen – då kommer nästa, och så kommer det att fortsätta.”

När jag nu ägnar de sista veckorna av min anställning på ST med att överlämna pågående projekt och sortera bland mina dokument, så inser jag återigen hur priviligerad jag varit. Att ha fått vara med i centrum av den hittills mest spännande utvecklingsfasen inom media, i ett företag som verkligen strävat efter att ligga i framkant.

Att ligga i framkant av teknik och organisationsutvecklingen var inget självändamål för Sundsvalls Tidning. Det var ett sätt att utveckla produkterna och kundkontakterna. Att jag själv blev en del i det hela berodde på att jag tog för mig och snabbt lärde mig den nya tekniken och de nya redskapen. Tydligen uppskattades även min pedagogiska förmåga eftersom jag snabbt fick utbildningsansvar för olika delar av de nya utbildningsprojekten.

Jag nämnde det gamla finska redaktionella systemet Typlan, ett minidatorsystem som ”skulle bli” det totala redaktionella systemet. Med integration av text, bilder och ett förnämligt arkiv. ”Det bidde en tumme” för att citera Hasse Alfredsson och blev den första IT-blåsningen vi råkade ut för. Företaget gick i konkurs och vi fick börja se oss om efter en annan lösning. Det blev vår första it-blåsning. Fler skulle komma.

Vid det laget (i slutet på 80-talet) pratades det mer och mer om lösningar med persondatorer och snart var bollen i rullning. Vi var på väg att lära oss en ny tre-bokstavs-kombination, DTP (desktop publishing).

Här är en liten exposé över de projekt som tog oss in i det moderna medielandskapet:

  • 1990. Planering för nytt redaktionellt system. Själv åkte jag på studiebesök i USA och besökta bland annat New York Times och Miami Herald, som börjat använda Macintosh-datorer för sin tidningsproduktion.
  • 1991. Sätteriet börjar producera annonser med Quark Xpress i Mac. Jag skaffar redaktionens första Mac och börjar producera enklare typer av nyhetsgrafik.
  • 1992, januari. Installation av vårt första redaktionella system byggt på persondatorer. För reportrarna blev det Mac Si med 40 MB hårddisk och en stående A4-skärm i enbart svartvitt till en kostnad av 30.000 kronor per dator. Det redaktionella systemet var det bästa som då fanns på marknaden, nämligen NewsEdit. Extremt enkelt att använda och administrera och som krävde minimal support. Redigeringen försågs med lite kraftfullare Macar, färgskärmar och Quark Xpress.
  • 1992. Under hela året och in på nästa år genomförde vi det förmodligen mest omfattande utbildningsprogrammet i tidningens historia. Den stora utmaningen var att samordna produktionen mellan redaktion och annons och att bryta barriärena mellan grafiker och journalister. I det senare lyckades vi bra tack vara att vi vid så gott som alla utbildningar hade mixade grupper från redaktion och sätteri.

I det här sammanhanget kan väl nämnas att bland de värsta motståndarna under den här teknikutvecklingen har varit fackförbunden. En hantering som förde tankarna till det engelska lokförarfacket som tvingade fram ett avtal med eldare på loken även när ångloken var eldrivna.

Det började redan vid den första datoriseringen när man satte upp regler för hur stor procent text som fick skrivas in direkt i systemen av journalisterna. Så till en början skrev reportrarna in texterna på sina datorterminaler och 60-70 procent av texterna skrevs ut på papper och skrevs om av personal på sätteriet (!). Jo, det är faktiskt sant.

Teknikfientligheten, bland annat hos Journalistförbundet, gjorde att jag ganska snart lämnade just SJF. Och dom har ju knappast blivit klokare genom åren.
På den här punkten insåg i alla fall till slut fackförbunden (GF och SJF) att hanteringen med omskrivning av texter blev orimlig att försvara.

Nästa stridsfråga blev vem som skulle trycka på knappen. Det vill säga detsamma som att skriva ut sidan till tryckeriet. Här blev det lokala lösningar som löste upp den gordiska knuten och hos oss gick det ganska snabbt. Anledningen var bland annat det samarbete som etablerats genom de mixade grupperna i vår utbildning. Där fick respektive sida respekt för varandras yrkeskunskaper och detta kunde sedan utnyttjas i processen.

På alla sätt gällde det för ST att utnyttja den nya tekniken. Ute på fältet bytte sportreportrarna sina skrivterminaler (Tandy) mot bärbara Macar. Först ut var Peter Arnström som från OS i Lillehammer 1994 sände från sin Macintosh Powerbook via mobiltelefon. Och Anders Ängebrink blev mobil reporter där han satt varje vecka i entrén till ICA Nivrenahallen (numera ICA Kvantum) i Kvissleby.

Anders Ängebrink blev STs första mobila reporter med sin bärbara Mac. Minst en dag i veckan fanns han på ICA Nivrenahallen i Kvissleby.

Anders Ängebrink blev STs första mobila reporter med sin bärbara Mac. Minst en dag i veckan fanns han på ICA Nivrenahallen i Kvissleby.

Kommande avsnitt:
– Riksdagsvalet som förändrade mediesverige.
– Därför tog Blocket vår marknad.

Om Svenåke Boström

Works with; media development, graphic design, photo and art.
Det här inlägget postades i datorer, grafisk design, internet, nyhetsdesign, sociala medier, tidningsdesign, tidningsliv och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s