Tänk om inte tryckfriheten fanns?

Yttrandefrihet och tryckfrihet är självklara saker för oss. Liksom meddelarfriheten – att kunna berätta för media om oegentligheter i den egna verksamheten – utan att riskera att bli avslöjad.
I ett lärarseminarium förra veckan hade vi en del övningar kring dessa frågor. Övningar som i diskussionerna blev extra spännande eftersom hälften av lärarna kom från friskolorna och den andra hälften från de kommunala gymnasieskolorna.

När det gäller meddelarfriheten så skiljer det ju en hel del mellan offentlig och privat verksamhet. Om en chef i en offentlig verksamhet försöker spåra vem som lämnat uppgifter till media så begår denne ett lagbrott, medan detta inte är olagligt, möjligen oetiskt, i det privata företaget.

Det här känner många till naturligtvis, särskilt om man jobbar i offentlig verksamhet. Men alla känner inte till den här skillnaden. Därför är det intressant att påminna om den, liksom det faktum att det inte är så länge sedan Sverige hade censur av tidningar.

På min fråga om när Sverige senast hade censur hördes först förslag kring både 1700- och 1800-talet, tills någon reagerade och sa att ”Det var ju under kriget”. Och så var det faktiskt.

Hela materialet kring denna workshop och en mängd andra nyttiga övningar har tagits fram av Tidningsutgivarnas nya verksamhet Mediekompass.se (tidigare Tidningen i skolan). På Mediekompass finns mängder av lektionstips, liksom övningar och verktyg som eleverna kan använda i sitt arbete.

En av övningarna går ut på att identifiera vad som skulle censurerats i svenska tidningar om vi haft censur. Skulle artiklarna om Geijeraffären eller Mona Sahlins Tobleroneaffär ha publicerats om vi haft censur i Sverige. Deltagarna fick ge svar på röda (nej), gröna (ja) eller gula (osäker) lappar.

Några deltagare konstaterade snabbt att det naturligtvis beror på vem som då satt vid makten.

Nästa övning gick ut på att reagera på hur media utnyttjar sin roll när det gäller det journalistiska uppdraget. Hur närgångna får fotografer vara exempelvis vid olyckor. Olika åsikter och livliga diskussioner följde, tills någon av de yngre lärarna gjorde en bra sammanfattning.

”Först reagerade jag med hjärtat och ville ta avstånd från det scenario som beskrevs, sedan insåg jag att de måste få göra sitt jobb, för att slutligen konstatera att publiceringen till och med kan vara något positivt, beroende på ur vilken synvinkel man ser det”.

Lärarseminarium i Sundsvalls Tidnings mediecenter

Skulle artiklarna om Geijeraffären eller Mona Sahlins Tobleroneaffär ha publicerats om vi haft censur i Sverige. Deltagarna fick ge svar på röda, gröna eller gula lappar.

Om Svenåke Boström

Works with; media development, graphic design, photo and art.
Det här inlägget postades i pressetik, Sundsvall, tidningsliv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s