Hets mot folkgrupp eller mot politiska motståndare

Kan möjligen mordförsöket mot Sverigedemokraten Issa Issa i Göteborg få politiker och medier att sansa sig något? Gäller helt plötsligt inte vårt demokratiska system längre? Är hets mot politiker av en annan åsikt mer legitimt än hets mot invandrare?

Den hantering som SD nu får utstå ökar bara deras martyrskap och riskerar att på sikt stärka deras ställning. Dessa båda maktpositioner – medier och politiker – har angett tonen och sedan verkar det ha blivit legitimt att på alla sätt angripa dem.

Nej, jag sympatiserar inte med SD, men jag är inte ensam om att varna för konsekvenserna av det som nu har skett. Strutspolititiken från riksdagspartierna riskerar att få motsatt effekt.

Ett av de bästa inläggen i eftervalsdebatten i just denna fråga kommer från tv-veteranen K-G Bergström. Mobbningen av SD eldar bara på hatet, skrev han i ett debattinlägg i Expressen, den 26 september.
”Invandrarhatet hos Sverigedemokraterna förtjänar att fördömas. Men det får ändå inte leda till att det politiska och mediala etablissemanget tappar förnuftet”, skriver han bland annat.
SvT och andra mediebolag blev en del av det etablissemang som partiet anser sig motarbetats av. Men det var inte mest synd om Sd utan om väljarna. De fick inte en rättvis chans att jämföra det nya riksdagspartiet med de andra. Det är inte självklart att det skulle ha gynnat Sd, även om det i sig är irrelevant för beslutet,” avslutar han.

Ett annat lika tungt inlägg kommer från en invandrare i Sundsvall. Omar Khaki, kurd från Iran, uttalar sig i en stort uppslagen artikel i Sundsvalls Tidning veckan efter valet (25 september) och säger bland annat
”Att Sverigedemokraterna nu tar plats i riksdagen är de etablerade partiernas fel.”

Han deklarerar även:
”Socialdemokraterna som jag röstar och tror på, det är de som har skapat SD med sin dåliga migrationspolitik. Det är deras fel att partiet kommit fram. Och ingen har konfronterat SD. Men SD kanske måste finnas för att de andra partierna ska kliva upp ur sängen och göra något.”

Omar Khaki är starkt kritisk till hur introduktionen i det svenska samhället går till:

”Ingen förklarar för kvinnorna att männen inte kan behandla dem som de gjorde i hemlandet. Kvinnorna från Somalia, Kurdistan, Afghanistan vet inte att det finns kvinnojourer för det är männen som får information.”

Han har erbjudit sig att hjälpa till att förmedla kunskap i samband med SFI-undervisning, men i det avseendet har inget hänt.

Just där skulle mycket kunna göras, men där verkar lärarna vara livrädda för att konfontera de män som är vana att respektlöst hantera och håna kvinnorna. I mitt jobb har jag hört ett flertal skrämmande vittnesbörd om hur kvinnor blivit hotade och trakasserade under just under SFI-undervisningen. Men ingen vågar ställa upp och berätta.

Detta beskrivs bland annat i den debattartikel i Svenska Dagbladet skriven av Jesús Alcalá, som jag refererat till i mitt tidigare inlägg ”Därför kommer SD in i riksdagen”.

Ett av fallen han berättar om handlar just om diskrimineringen i samband med SFI-undervisning. Han skriver bland annat om Miriam som kom från Guatemala 2008 och skulle läsa SFI på Hjalmar Strömerskolan i Strömsund.

Skolan säger: Muslimska män från främst Uzbekistan har i flera år åberopat sin trosfrihet för att ”kräva särskilda klasser för män respektive kvinnor”, för att ”deras kvinnor skulle få bära ansiktsslöja” och för att ”kvinnorna ej fick tala när andra män lyssnade”. Skolledningen tog inte strid. Männen skulle nog ändra sig med tiden.

Hösten 2006 blev klasserna könsuppdelade men vårterminen 2008 kunde de muslimska männen tänka sig en medelväg: gemensamma klassrum på villkor att skolan satte upp skärmar bakom vilka kvinnorna, helst också de icke muslimska, skulle sitta. Skärmar sattes upp och kvinnorna placerades bakom skärmarna. Lärarna var emellertid missnöjda. Undervisningen blev omöjlig när kvinnorna satt bakom skärmar och därtill inte fick delta i samtalen. Varje fråga som lärarna ville diskutera måste först tas upp med männen. Muslimska kvinnor fick aldrig ”vistas i enrum med manliga lärare”. Icke muslimska elever var illa berörda av denna ordning. Skolledningen lyckades nå fram till ytterligare en kompromiss: skärmarna skulle tas bort om kvinnorna istället placerades längst bak.

I den vevan, hösten 2008, kom Miriam till skolan. Hon satte sig frankt längst fram och fann sig inte i att bli tystad av männen. Hon tog anstöt av hur nedlåtande männen betedde sig mot samtliga kvinnor och då särskilt de muslimska. Miriam var inte den första som klagat hos skolledningen. Flera kvinnor hade anmärkt på könsdiskrimineringen.

Tyvärr var det nog för få som läste eller tog till sig av Elisabeth Ohlson Wallins synpunkter  inför valet 2010, publicerat på Newsmill.se: Därför vill jag se Jimmy Åkesson i SVT. Det skulle inte ha skadat att det blivit en rejäl debatt om SD:s politik. Men vi kan väl ha samma förhoppningar som Omar Khaki i Sundsvall, att resultatet av valet ”… kan få upp de andra partierna ur sängen.”

Kanske det är dags att påminna om det gamla citatet som har tillskrivits Voltaire:

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” (Inte ett direkt citat av Voltaire, men en sammanfattning av hans inställning skrivet av Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död, se Wikipedia.)

Många drar paralleller mellan extremhögern (SD) och extremvänstern (dit Vänsterpartiet tidigare hörde). Visst är det fortfarande mycket flum i Vänsterpartiets ideologi, men läser man partiprogrammet så erkänner man sig i alla fall till dagens demokratiska system, visserligen med en viss tvekan, men ändå. Det är ändå långt från den kommunistiska totalitära syn som präglade partiet i starten.

Är det omöjligt att samma utveckling skulle kunna ske för Sverigedemokraterna?

Det måste i alla fall vara relevant att ställa frågan. Både V och SD har utvecklats ur system som verkligen inte respekterar mänskliga fri- och rättigheter. Men med några perioder i riksdagen kanske också SD blir så rumsrena att de andra partierna kan hantera dem utan att använda tång? Eller ska vi resionera som så att ”en gång nazist alltid nazist” och då även konstatera att ”en gång kommunist alltid kommunist” och utsätta Vänsterpartiet för samma behandling som SD?

Läs även andra intressanta inlägg i frågan:

Adam Cwejman, ordföran i LUF: SD och framtiden.
Metrobloggen.se: Svenskheten i fara.
Enbart: Ensammare än du tror.
Newsmill: Stefan Danielsson, riksdagsman (c): Jag kommer att hälsa på och samtala med Sverigedemokraterna.

Om Svenåke Boström

Works with; media development, graphic design, photo and art.
Det här inlägget postades i politik, pressetik, tv & radio och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hets mot folkgrupp eller mot politiska motståndare

  1. Att ge utrymme för opportunism sker ständigt och nyttjas flitigt av olika organisationer. en del går så långt som till martyrskap. De är förfördelade, de är missförstådda och medvetet misstolkade.

    Hur vi än ser på det så förutsätts en väljande medborgare ha satt sig in i vad de olika alternativen står för. Givetvis sker inte det. Medias roll och andra politiska partiers roll är central för den bild som förmedlas av andra partier, oavsett om de heter Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet.

    Det allvarliga är enligt mig att så få verkligen tycks bry sig, att det inte spelar någon roll… Men det är ett eget inlägg i sig.

    /Peter PC Carlsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s