Stenstansdagarna – 10 år till?

Stenstansdagarna 2018.

Stenstansdagarna firade 10 år 2018, och det gjordes med ett program som var bland det bästa på länge. Men håller konceptet för ytterligare 10 år, eller måste det till en förnyelse? Utan tvekan är det så att på  några punkter skulle förändringar lyfta den för tillfället bredaste stadsfestivalen i Sundsvall.

Jag minns mycket väl när vi för 11 år sedan satt i en planeringsgrupp ledd av Kate Almroth, då ledare för På stan bolaget. Den uttalade målsättningen då var att inte ta i för mycket, utan starta på en lagom nivå för att sedan kunna utvecklas.
Det var alltså på hösten 2008 som vi började bolla idéer kring en stadsfestival som skulle sätta vår unika stadskärna i centrum. Målet var att starta kommande sommar och så blev det ju också.

Namnet Stenstansdagarna kom upp ganska tidigt och fastnade snabbt, även om jag själv försökte bolla fram lite ”mjukare namn”. Om vi skulle locka utsocknes, vad sa då Stenstan?
Nu blev det ändå Stenstansdagarna eftersom inget bättre förslag kom upp på bordet under de där första planeringsmötena. Språkexperter har senare klagat och sagt att det borde heta Stenstadsdagarna, men det kanske är sent att ändra på det nu när namnet är så etablerat?
I referensgruppen fanns representanter för både butiker, fastighetsägare och hotell, bland annat Ulrica Widmark, Elit Hotel Knaust, som direkt hakade på med ett Stenstanspaket för de som ville stanna i stan över helgen.
Med i planeringen var naturligtvis också driftige Tommy Jansson, som alltid sprudlar av nya idéer. Han såg sin nyligen egenhändigt inköpta gamla brandbil från 1935 som ett givet inslag under festivalen. Så blev det också, och jubiléet till ära presenterade han ännu en brandbil. Därför kunde besökarna bekanta sig med både brandbilen Aron och den nya kollegan Ecce. Den senare från 1937, och båda av märket Volvo.
Vid premiären av Stenstansdagarna körde vi fredag till och med söndag, men konstaterade snabbt att två dagar var tillräckligt. Söndag drog inte alls lika mycket folk.

Tommy Jansson och hans gamla brandbil blev redan från början ett rullande inslag under Stenstansdagarna.

En bondens marknad var naturligtvis given och under tioårsjubileet kunde vi glädjas åt ett torg fullt med torgstånd. Min idé om en tidning inför stadsfesten helt i svart-vitt och med ”gammaldags” typografi och layout har också överlevt. Även om den hängt på en skör tråd ett par gånger på grund av sviktande annonsunderlag. Bland besökarna är den dock ett populärt inslag.

Kommer man med goda idéer som ligger nära ens eget arbetsområde är det lätt att räkna ut att man själv får göra en del av jobbet. Så blev det här också, men det måste sägas att med mitt genuina intresse för Sundsvalls historia så har det varit ett kul och stimulerande jobb. Och funkat bra även om jag själv inte bor kvar i stan längre.

De första två åren gick den som bilaga till Sundsvalls Tidning och då naturligtvis i det stora formatet ”broadsheet”. Så som tidningen såg ut i slutet av 1800-talet. När jag slutade på tidningen 2011 meddelade man att det inte längre fanns resurser på ST att göra Stenstanstidningen. Därför gick frågan istället till Sundsvalls Nyheter, som gladeligen tog sig an det uppdraget. Därför kom stenstanstidningen under de följande tre åren att heta Sundsvalls Nyheter.
Då blev det också naturligt att byta format till tabloid, som hela tiden varit SN:s format. Samma format som föregångaren med samma namn som gavs ut 1891 och 1892. Vi använde naturligtvis tidningshuvudet från den gamla 1800-talstidningen.

När Sundsvalls kommun tog över arrangemanget 2014 passade det inte att låta tidningen bära något av de existerande tidningsnamnen. Och det gamla namnet Sundsvalls-Posten ägs ju fortfarande av Sundsvalls Tidning som köpte in den tidningen på 1960-talet. Därför övergick vi till att helt enkelt kalla den Stenstansdagarna i Sundsvall.

Framtiden då?
Vi kan ju först konstatera att festivalen växt i lagom takt – allt enligt den ursprungliga planen. Även om den nu och då fått anpassas efter diverse ombyggnationer i stan.
Det finns några punkter jag kommer att rekommendera till nästa års projektledare för Stenstansdagarna:

  1. Flytta tillbaka festivalen till det ursprungliga datumet, första helgen i september. Det flyttades vid något tillfälle för ett tillfälligt arrangemang i stan. Nu är det denna historiska stadsfestival som är höstens stora publikdragare. Därför kan det inte vara något problem att flytta datum till en tidpunkt, (två veckor tidigare), då det garanterat är varmare i Sundsvall.
  2. Bussresor till Sundsvall. Jobba aktivt för att marknadsföra Stenstansdagarna hos reseföretag som arrangerar bussresor till den här delen av Norrland. Under övriga sommaren kommer det ständigt besökare i buss och stannar till någon dag. Se till att de planerar in just denna helg och övernattar och deltar i Stenstansdagarna.
  3. Återskapa referensgruppen. De första åren hade vi en referensgrupp med representanter från de största deltagande arrangörerna; företag, föreningar, kyrkor och skolor. Det gav en förankring som är oerhört värdefull och gör att planeringen för alla inblandade blir bättre. Att dela med sig av idéer och erfarenheter i planeringsskedet ökar både kreativiteten och delaktigheten. Det borde vara en självklarhet eftersom det nu är kommunen som är arrangör.

Stenstanstidningarna 2009 – 2018.

Annonser
Publicerat i grafisk design, journalistik, kulturliv, Stenstan, Sundsvall, tidningsdesign, tidningsliv, vardagsliv | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Festen då jag avslöjade en hemlighet

70-årsfest i restaurang Brandstation i Sundsvall.

Det finns uppenbarligen olika åsikter om man ska fira sina födelsedagar när man kommit upp i 60+. ”Är det något att fira att man blivit gammal” fick jag höra någon gång redan när jag planerade min 60års-fest. En fest som, trots en del missar när det gällde serveringen, blev en oförglömlig upplevelse. Både för mig och för gästerna, att döma av hur länge efteråt jag fick positiva kommentarer om festen.

Då jag nyligen, (17 augusti 2018), firade min 70-årsdag, struntade jag åter igen i åldersnojan och fixade en fest, men lite annorlunda denna gång. Om möjligt ännu mer uppskattad av gästerna.
Varför insisterar jag då i att fortsätta med detta?
Jo, helt enkelt för att jag trivs så fantastiskt bra med att umgås med släkt och vänner. Vänner som åt gott, trivdes och fick nya vänner.

Katarina och jag ägnade gott om tid åt att hitta en bra mix vid bordsplaceringen. Så att alla skulle ha någon att prata med. För att gardera oss så fick alla ta med sina placeringskort och ställa sig vid sidan av borden efter desserten. Då var det dags att hitta någon ny person att sitta tillsammans med resten av kvällen. Ja, kanske inte hela kvällen förstås, det blev en hel del mingel sedan.

Hur var det då med rubriken här ovan?
Jo, hemligheten var att jag skriver på mina memoarer. Nja, det låter kanske lite ambitiöst, men säg levnadsminnen i alla fall. Den boken skulle enligt de första planerna ha varit färdig till 70-årsfesten. Hade tänkt dela ut den då till alla gäster. Men jag skriver fortfarande och räknar med att den ska vara klar under nästa år.
I väntan på den boken fick gästerna istället en bok av en av mina favoritförfattare, Det händer när du vilar, av Tomas Sjödin. Mycket omtyckt författare och både sommar- och vinterpratare flera år i P1.

Jo, de fick också ett kort smakprov ur den kommande boken. Arbetsnamnet är Om jag varit en humla och kommer att handla om både privatliv och arbetsliv. Man har hunnit vara med om en hel del efter drygt 30 år i mediebranschen.
Kryptisk rubrik?
Jo, men visst. Fundera gärna på vad den kan betyda. Jag berättar mer i kommande inlägg och tänker även bjuda på lite provläsning.

Kommer nästa år.

Yamandu och Javier underhöll med sång och musik.

Publicerat i journalistik, kulturliv, livsåskådning, musik, tidningsdesign, tidningsliv, vardagsliv | Märkt , , | Lämna en kommentar

SOS Alarm – en fara för livet?

När jag den 21 november 2015 googlade på orden ”SOS, nekas” så fick jag upp ett otal antal artiklar. Bland dessa kan det naturligtvis finnas en och annan artikel som handlar om något annat än personer som nekats ambulans. Självklart är det också många fall som beskrivits i ett flertal olika tidningar. När man har läst och hört om alla de fall där svårt sjuka nekas hjälp är det ändå uppenbart att många av SOS personal borde göra något annat än att ansvara för andra människors liv och hälsa. Eller kan det vara direktiven från företagsledningen som gör att man hittar ursäkter för att inte skicka ambulans?

När jag nu nästan tre år senare googlar på ”nekas hjälp, sos”, så är det fortfarande skrämmande många artiklar om samma sak. Svårt sjuka människor som nekas hjälp.

Titta bara på listan här nedan och förfäras. Finns det inte någon myndighet som kan göra något åt detta? Om SOS Alarm inte kan klara sitt uppdrag måste något annat företag få träda in. Om det handlar om resurser så måste riksdag och regering gripa in.

Om man blir svårt sjuk, är det då säkrare att ringa taxi eller Uber för att få en snabb transport till sjukhuset. De har ju för det mesta ett flertal bilar runt hörnet. I alla fall taxi.
Observera att jag inte har något att invända mot ambulanspersonal och personal på akuten. Där finns hög kompetens och bra arbetsmoral. Det är hos företaget SOS Alarm bristerna finns.

Trots detta påstår SOS Alarm i ett pressmeddelande att de har högt förtroende hos allmänheten. Hur går det till? Läser inte folk tidningarna? Men det är klart, denna undersökning gällde en jämförelse mellan svenska myndigheter. Det kanske förklarar en del …
Se länk längst ner på sidan.

Uppsalabo nekades ambulans
(Uppsala Nya Tidning 2018-06-09)
SOS klandras för att ha nekat ambulans
(Hallandsposten 2018-02-12)
Nekades hjälp av SOS – hittades medvetslös med skyhögt blodsocker
(Sundsvalls Tidning 2015-11-20)
Nekades ambulans trots svåra ryggsmärtor
(SVT Nyheter 2015-05-06)
SOS skickade ingen ambulans – 23-åring dog
(Dagens Nyheter 2011-04-12)
Nekades ambulans – kunde förblött
(TTELA.SE 2015-07-09)
Nekades hjälp – blev kvar på golvet
(Norran 2015-03-21)
Skjuten i huvudet och knivskadad – vägrades ambulans
(Svenska Dagbladet 2015-02-20)
Hade propp i lungan – nekades ambulans
(Skaraborgs läns tidning 2015-02-24)
Strokedrabbad kvinna nekades ambulans
(Helsingborgs Dagblad 2015-08-06)
Man nekades ambulans – avled.
(Expressen-GT 2013.05-13)
Nekades hjälp av SOS-alarm trots nackfraktur
(Jönköpingsnytt 2012-11-12 20:14)
Knivskurne toppolitikern Anders Wallner nekades hjälp av SOS
(Expressen 2011-05-02)

SOS toppar myndighetsbarometer.

SOS alarm toppar myndighetsbarometern.

Publicerat i vardagsliv | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Hur ska Humanisterna få stopp på TV4?

Joel Halldorf och Christer Sturmark debatterade, med Staffan Dopping som moderator.

”Det här är ingen debatt, det är ett samtal.” Det betonade moderatorn Staffan Dopping i inledningen av mötet mellan humanisten Christer Sturmark och teologen Joel Halldorf på ABF-huset i Stockholm i april 2017.

Jag har länge tyckt att det är märkligt att Humanisterna med en sådan emfas kämpar mot något de inte tror på. Förklaringen stod tydlig i det ovan nämnda samtalet. Man betraktar den egna rörelsen som en religion, eller livsåskådning, som man uttrycker det.

Att de på olika fronter bland annat kämpar för en konfessionsfri skola är allmänt känt. Då blir det intressant att se om man är konsekvent när det gäller ett eget engagemang i landets skolor. Om exempelvis kristna och muslimska skolor ska förbjudas påverka i eleverna i respektive lära under lektionstid, då måste ju detsamma gälla för Humanisternas dogmer.

En annan intressant fråga är hur de ska kunna få stopp på all religiös påverkan som sprids i alla sekulära medier. Tidningar som utan att tveka talar om änglavakt när personer överlevt på ett mirakulöst sätt.

För att inte tala om publikdragaren Let´s Dance i TV4. I programmet på skärtorsdagen fick deltagarna tillägna sin dans till en person som betytt mycket för dem. Två av dem ägnade sin dans åt personer som lämnat jordelivet.

Stina Wollter dansade för sin älskade syster Ylva. När Tilde de Paula Eby frågade henne om hon kände att hon hade med sig sin syster på dansgolvet svarade hon: ”Ja, absolut, det har ju varit hela grejen varför jag är med i Let´s Dance”.

”Arge snickaren” Anders Öfvergård valde att tillägna sin dans till bortgångne kompisen Janne. Av Tilde de Paula Eby fick Anders Öfvergård frågan ”Vad tror du Janne tänker nu när han tittar på er?” Svaret blev, ”Jag tror att han är jätteglad, och ännu gladare blev han när jag satte dansen”.

Angående det inledande citatet kom det från en debatt mellan humanisten Christer Sturmark och teologen Joel Halldorf på ABF-huset i Stockholm i april 2017. Jag satt själv med och lyssnade på debatten. Tidningen Dagen var också där och skrev ett referat som du kan läsa här: Blir samhället bättre eller sämre av sekulariseringen?

Publicerat i livsåskådning, vardagsliv | Lämna en kommentar

SJ försvann från Twitter

[Missa inte omröstningen längst ner på sidan]

SJ hukar för kritik och debatt

Sedan jag flyttade till Stockholm åker jag SJ:s snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall ungefär en gång per månad. När det går att få tag på billiga biljetter i 1 klass väljer jag gärna det alternativet, eftersom de skjutbara borden i 1 klass gör det lättare att jobba med min laptop. Dessutom var ju internet gratis i 1 klass.

Nu har man ändrat detta så att det är gratis i hela tåget. Det är ju toppen för alla resenärer. För mig och många andra som jobbar eller använder datorn på resan har det dock blivit en försämring. Som resenär med SJ får du nämligen en ”surfpott” som räcker olika långt beroende på hur du surfar. När du använt din surfpott kan du fortsätta surfa, men till en lägre hastighet. Så när jag i dag ville följa Skid-VM i Falu, samtidigt som jag satt och jobbade,räckte potten någon timme och sedan sjönk hastigheten och tv-bilden blev pixlig.

Jag har vid några tillfällen ställt frågor till SJ om varför man på detta sätt försämrat servicen, utan att få något svar. Med lite god vilja skulle man ju kunna införa en avgift för de som vill fortsätta surfa med full hastighet, sedan den gratis surfpotten tagit slut. Det var ett förslag jag delat med mig av. Men inget svar.

När jag för ett par år sedan började arbetspendla mellan Stockholm och Sundsvall var SJ mycket aktiva på Twitter, med hashtagen #SJ_AB. Nu är det stendött. Sedan 1 januari 2015 finns 21 inlägg taggade #SJ_AB. Inget av dem kommer från SJ. Man bemödar sig inte om att svara på eller kommentera kritik på Twitter.

SJ finns fortfarande på Facebook, men där handlar det mest om att göra läsarna uppmärksamma på kampanjer av olika slag. Att föra någon offentlig debatt är man inte intresserad av längre. Nu hänvisar man istället till sin FAQ på den vanliga webbsidan.

Svagt SJ!

Men det kanske är så att kritikstormen mot SJ i olika frågor är så stark att ni inte orkar stå upp i snålblåsten?

Enligt SJ:s twitterkonto ska man vara tillgängliga 6-24 dagligen. Det var nog länge sedan ...

Enligt SJ:s twitterkonto ska man vara tillgängliga 6-24 dagligen. Det var nog länge sedan …

Jag försökte i januari göra SJ uppmärksamma på problemet. Ingen som helst respons.

Jag försökte i januari göra SJ uppmärksamma på problemet. Ingen som helst respons.

Publicerat i datorer, internet | Märkt , , | Lämna en kommentar

Regeringens svek mot de svagaste

(S)katt på medmänsklighet – regeringens bottennapp

Det finns tusentals människor som jobbar ideellt i det här landet. En del av dem är de eldsjälar som driver secondhand-butiker där överskottet går till välgörande ändamål. Verksamheter som dessutom ofta ger tillfälle till arbetsträning för de som har svårt att slå sig fram på den vanliga arbetsmarknaden.

Hela denna verksamhet vill nu regeringen slå undan benen på, genom att lägga moms på försäljningen. Detta är höjden av okänslighet när man vet vilka insatser dessa människor gör för de utsatta i samhället.

Utslaget är en ny tolkning av EU:s skatteregler. Vad har då regeringen med detta att göra? Jo, de kan naturligtvis ta upp detta med EU-kommissionen, men finansministern Magdalena Andersson (S) låter meddela att hon inte tänker vidta några åtgärder för att rätta till detta förhållande, (se länk nedan).

Personligen blir det alltid till Erikshjälpen jag åker med de prylar som ”blivit över” eller man slutat använda, eller kläder som av någon anledning inte passar längre. Därför att jag vet att där kommer allt till nytta, både i Sverige och i världen i övrigt. Men detta drabbar Röda Korset, Myrorna, Stadsmissionen och liknande verksamheter.

Gör som jag, gå in på Stadsmissionen sida och protestera mot denna känslokalla behandling av en mycket stor och betydelsefull ideell verksamhet. Även på Röda korsets webbplats finns en namninsamling och även kommentarer till ämnet. En som slår huvudet på spiken där är Pierre Rehnlund. Han skriver:

”Att momsbeskatta varje gång som ett föremål säljs är ju att lägga tydliga hinder i vägen för ett mer hållbart beteende, ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Helt vansinne! Tänk om! Tänk rätt!”

Här kan du läsa mer om regeringens svek mot de svagaste:

DN: Second hand-moms får stark kritik

Dagen: Ideel second hand slipper inte momsen.

SvD: Momskrav på ideell secondhand kvarstår

Dagen: Nya momsregler slår hårt mot utsatta.

Dagen: Magdalena Andersson (S): ”Jag avser inte att vidta någon åtgärd nu.”

NT: Nya momskrav slår hårt mot second hand.

Motion av Cecilia Widegren (M) om momsbefrielse för ideell second hand.

 

 

 

Publicerat i politik, vardagsliv | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Hjärnkoll på skolan – och kontorslandskapet

”Barn som känner sig otrygga eller rädda har ett ständigt påslag av stresshormon. I det läget stängs hjärnans inlärningsmekanismer av.” Det skriver Hellevi Wahl i dagens Metro (1014-10-22), i en krönika om boken ”Hjärnkoll på skolan”.

Jag har tidigare skrivit om detta med skolmiljön, i mitt inlägg om skoldebatten inför valet.

Jag skrev då bland annat: ”Var finns den bästa ordningen och studieron i det svenska skolsystemet? Jo, i privata skolor med en helt annan pedagogik än den svenska kommunala skolan. Montesori och Engelska skolan är ett par bra exempel. Där accepterar eleverna att man inte ens får ha mobilen påslagen under skoltid.”

Tyvärr har detta med den stökiga miljön i skolorna låg prioritet i skoldebatten. Kanske kan några lärare, rektorer och politiker vakna om de läser den här boken av hjärnforskaren och professorn Martin Ingvar och författaren Gunilla Eldh.

Jag har själv inte läst boken än, men förstår att innehållet kan vara det bränsle som behövs på debattbrasan när det gäller miljön i skolan. Jag har ett par av tidigare böcker av Martin Ingvar, om hjärnans funktioner ur olika aspekter. Ser fram emot att läsa denna bok och tror att det säkert finns många nyttiga slutsatser även kring arbetsmiljön i de kontorslandskap jag skrev om i mitt förra inlägg. Arbetsmiljöerna och förhållandena är ju likartade. För höga ljudnivåer, störande samtal av kollegor/klasskompisar och därmed inte möjlighet till full koncentration för den egna arbetsuppgiften.

Har fått några kommentarer på Facebook kring mitt inlägg om de öppna kontorslandskapen. Se nedan.

”Bra tankar och tips kring vår arbetsmiljö.”

”Ledningen bryr sig inte. Vi ska också byta till öppna kontorslandskap. På ett möte med personalen så togs just denna undersökning upp av någon. Svaret var att man visste om att effektiviteten blev sämre men man uppnådde ju så många andra vinster. Vilka vinster detta var är oklart men man fick intrycket av att det främst rörde sig om möjligheten att få in många personer på liten yta….”

”Sant. Vi har idag åtta arbetsplatser där det tidigare var tre.”

Läs även mitt förra inlägg i ämnet, som handlar både om kontorslandskapen och skolmiljön: Rätt arbetsmiljö gör dig smartare.

Kommentera och dela gärna om du tycker att det är är en viktig fråga!

Publicerat i miljöfrågor | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar