Jesper Strömbäck ser bara problemen

I en intervju i Sundsvalls Tidning den 22 april målar Medieprofessorn Jesper Strömbäck vid Mittuniversitetet en mörk bild av medieföretagens framtid, men framför allt en mörk bild av demokratins framtid. En allt för mörk bild. Han verkar tyvärr inte se några ljuspunkter alls i vår massmediala framtid. Men så kan det lätt bli när man lever i den akademiska världen och inte i symbios med verkligheten ute i medieföretagen.

Jag ska genast säga att jag för övrigt respekterar Jesper Strömbäcks forskning och ofta intressanta inlägg i mediedebatten. Han har ju varit otroligt produktiv sedan han i mitten av 90-talet arbetade som ledarskribent på Sundsvalls Tidning. Men i den här analysen tycker jag att han har en allt för negativ bild. Därmed bidrar han själv till den negativa spiral han målar upp.

Visst, det är ingen hemlighet att många dagstidningar slåss för sin överlevnad. Men anledningen är ju inte att kunderna väljer bort journalistiken. Anledningen är ju de nya medievanorna, där framför allt den yngre generationen säger att man inte är beredd att betala för en dagstidning. Man är inte beredda att betala för något man bara har nytta av till en liten del. Oftast är det under 20 procent av en dagstidnings redaktionella texter som blir lästa.

Så var finns ljuspunkterna då?

Jo, att den journalistik som produceras når ut till minst lika många människor som tidigare.

I rapporten ”Svenskarna och internet 2013″ slår man fast att ”… en majoritet i åldrarna upp till 45 år kollar dagligen på nyheter och läser dagstidningar på nätet”. Och i Stockholm där jag numera bor finns Sveriges mest lästa papperstidning – Metro. Så vad gör stockholmarna på väg till jobbet om morgnarna? Jo, bläddrar i Metro eller i sin mobiltelefon.

Så vad är problemet?

Jo, att mediehusen inte i tid lyckats förändra sina affärsmodeller för att vara lönsamma i den nya tiden. Exempelvis detta att anpassa den digitala produkten efter läsarnas intressen och önskemål. Något som vi skissade på redan i slutet av 90-talet.
Det var först i fjol, alltså 2013, som det kom en produkt som gör detta på ett bra sätt, nämligen nyhetstjänsten Omni.

Så hur ser framtiden ut?

Jo, inom 5 – 10 år kommer ett flertal av de mindre dagstidningarna att bli nyhetsmagasin som publiceras digitalt, men trycks på papper en till två gånger i veckan. (Se Vägval PrintMedievärlden Premium).

Journalistik på tryckt på papper kommer också mer och mer att bäras av mediehusens gratistidningar. (Se medievarlden.se ”Framtiden tillhör gratistidningarna”) .

På webben frodas journalistiken när mediehusen äntligen fått fart på lönsamheten. (Se ”Nu lyfter tidningssajterna”, medievarlden.se).

Via sociala medier sprids de mest intressanta artiklarna som en löpeld över landet. (Se Socialanyheter.se)

Visst är det bekymmersamt att antalet journalister minskar på de svenska dagstidningarna, så som det beskrivs i en sidoartikel till nämnda intervju skriven av Ove Öst. Men när anpassningen till de nya medievanorna har genomförts har vi ändå ett samhälle med mycket och god journalistik. Och ett samhälle, som jag ser det, där fler deltar och debatten har ett högre tempo.

Fotnot:
Se även Sofia Mirjamsdotters ledarkommentar till intervjun med Jesper Strömbäck i Sundsvalls Tidning: ”Låt inte dystopiska profetior bli självuppfyllande”.

Omni.se har fått tre betydande utmärkelser sedan i höstas:

• Årets inovation (TU, 2013)
• Bästa nyhetstjänst för mobilen (WAN-IFRA, 2014)
• Bäst designade nyhetsappen (SNDS, 2014)

 Svenåke Boström
medieutvecklare och skribent

Publicerat i internet, journalistik, nyhetsdesign, sociala medier, tidningsdesign, tidningsliv | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Mittmedia på rätt väg

Hösten 2006 testade Sundsvalls Tidning som andra tidning i världen att producera tidningen för en läsplatta. Innan vi lärt känna ordet Ipad alltså.

Då fanns inget som helst intresse i övriga koncernen av att utveckla det konceptet. Det är ett misstag som den gamla koncernledningen får ta på sig. Nu har i alla fall verkligheten hunnit ikapp Mittmedia-tidningarna och den nuvarande koncernledningen har tagit konsekvenserna av de vikande upplagorna. Nu är satsningen på det digitala total, och papperstidningen blir inte längre flaggskeppet i den nya affärsmodellen – där journalistik produceras i de kanaler som läsarna föredrar. (Läs Mikael Marklunds rapport i Medievärlden: Mittmedia blev först- vem kommer sedan).

När nu Mittmedias tidningar börjar tryckas dagtid förvandlas papperstidningen till en produkt som kompletterar den snabba nyhetsrapporteringen i de olika digitala kanalerna. En smärtsam omställning naturligtvis, för de redaktioner som vant sig vid att morgontidningen är bäraren av dagens viktigaste nyheter.
Speciellt påtagligt för sportredaktionerna som  inte längre kan rapportera resultaten från kvällens sportevenemang.

Men det skulle förvåna mig mycket om inte Mittmedia har diskuterat ett ännu mer radikalt steg, åtminstone för en del av koncernens tidningar. Om man nu trycker tidningarna dagtid, varför vänta till nästa morgon med att distribuera dem? Varför inte göra om dem till eftermiddags- eller kvällstidning? Ut med tidningen medan den är färsk! Och dela ut den gratis. Vi har ju nyligen läst i Medievärlden Premium Ingela Wadbrings rapport ”Framtiden tillhör gratistidningen.” Och det har ju varit uppenbart ganska länge om vi ska vara ärliga, för om det är några som hållit sina upplagor och till och med ökat, så är det gratistidningarna.

Så även om Mittmedia nu planerar för en fortsatt nedgång för den abonnerade tidningen så behöver det inte betyda papperstidningens död. Om inte förr så när vissa av tidningarna börjar nå den ekonomiska smärtgränsen så kan det vara ett smart grepp att gå över till gratisdistribution.

Vilka vägar man än väljer så är det ju samtidigt uppenbart att innehållet i tidningarna måste förändras. De kommer inte att bygga på de heta nyheterna längre, utan på en fördjupande och förklarade journalistik. Helt enkelt en annan nyhetsmix.
Den här utvecklingen har jag skissat på vid några föreläsningar de senaste åren (SND Cleveland, 2012 och Dagsvara, Stockholm 2013 bl.a). Bilden nedan visar en tänkbar innehållsmix.

En tänkbar innehållsmix av en lokal gratisutdelad tidning i Sundsvall när ungdomar i en klass på Thorén Business School fick sätta agendan.

En tänkbar innehållsmix av en lokal gratisutdelad tidning i Sundsvall när ungdomar i en klass på Thorén Business School fick sätta agendan.

Projektet Y, med ett par gymnasieklasser i Sundsvall, visade att ungdomar helt klart har ett intresse för läsning av papperstidningar. Men dom är inte beredda att betala för dem.

En naturlig utveckling är istället att papperstidningen mer och mer går över till att bli ett nyhetsmagasin, där man i grafik, bild och text förklarar vad som har hänt och varför. Men framförallt ägnar en mycket större del av innehållet åt att förklara vad som kommer att hända och hur det påverkar läsarna.

Inspiration till de här tankegångarna har jag bland annat hämtat från ett par av de mest ansedda tidningsutvecklarna i världen. Läs mer i min artikel ”Garcia och Giner har ofta ropat för döva öron.”

Publicerat i datorer, grafisk design, internet, journalistik, nyhetsdesign, sociala medier, tidningsdesign, tidningsliv | Märkt , , | Lämna en kommentar

Rätt arbetsmiljö gör dig smartare

Såg ett intressant program på SVT nyligen, ”Rummet formar dig”, som finns på SVT Play fram till den 4 februari. Det är inte enbart så att en stimulerande miljö gör dig mer kreativ, det gör dig också smartare. Om du vistas i en miljö som påverkar dig positivt så utvecklas din hjärna.

Ett slående exempel från programmet var skolan där korridorbråk mellan elever minskade med 90 procent och där skadegörelsen minskade drastiskt. Inte ett enda av de nya elevskåpen hade förstörts fem år efter att skolan byggdes om med en arkitekts hjälp. En arkitekt som förstod vad som behövde göras i en grå, trist, skola med smala korridorer och miljöer som var föga stimulerande.

En annan företeelse som fick sämsta tänkbara betyg i programmet var de allt vanligare kontorslandskapen. Här kunde man med vetenskapliga metoder direkt visa det som många anställda sedan länge förstått – i ett kontorslandskap sjunker produktiviteten, för att inte tala om kreativiteten.

Det får mig att tänka på en annan miljö som också direkt påverkar kreativiteten. Nämligen din och min datormiljö. Det var länge sedan som jag valde att så gott som uteslutande jobba i Apples Macintosh. Inte enbart för att de har de snyggast designade datorerna, utan också det snyggaste användargränssnittet. Visst, Microsofts Windows försöker alltid kopiera, men ligger hela tiden steget efter. Det är naturligtvis inte en slump att reklambyråer och många framstående medieföretag väljer datorer från Apple. Liksom skolor som insett att med Macar i klassrummen så får man ett bättre resultat, p g a en mer stimulerande miljö och mindre teknikstrul.

Klassisk Apple-design

Klassisk Apple-design

Men tillbaka till SVT-programmet. Skolan som togs som exempel var efter ombyggnaden fylld med harmoniska färger och varierande färger på olika våningar. En varierad design av rum och möbler. Borta var en trist miljö i grått och beige. Många av idéerna dömdes ut på förväg, men man genomförde dem ändå, med mycket gott resultat.

Den första stora byggnaden i England med ett kontorslandskap var Willis Building i Ipswich, byggd 1975 och ritad av den unge arkitekten Norman Foster. Det ironiska är att den var byggd på ett helt annat sätt än de tusentals kontorslandskap som sedan växter fram. Här sprakade det av färg och byggnaden innehöll bland annat en takterass med lunchmatsal och en simhall. Men arbetsplatserna var de små bås som sedan blev standard i de flesta kontorslandskap. En förödande miljö för produktivitet och kreativitet – vilket visas i programmet.

I programmet redovisas också ett experiment med möss, som har en hjärna med samma konstruktion som en människohjärna. Där beskrivs hur hjärnan utvecklas hos de möss som får leva i en kreativ miljö, där färg och form gör dem mer aktiva. Hjärnan utvecklas på ett sätt som gör dem smartare.

Londonskolan i reportaget, som varit en riktig problemskola, visade att teorin kring hjärnans utveckling stämmer. På bara några år fyrdubblades antalet elever som klarade studiemålen,  och antalet avstängningar minskade från omkring 280 om året till nästan noll.

Ett exempel från näringslivet är ett finansbolag som skrotade det traditionella kontorslandskapet och byggde ett kontor enligt liknande principer som i den nyss nämnd skolan. I det företaget ökade produktiviteten med 20 procent. Några som verkligen förstått detta är Google, ett företag som är helt beroende av ständigt nya kreativa lösningar för att utvecklas. Här kan du se några bilder från deras kontor i Dublin.

interior-pictures-3

Välj den arbetsmiljö som passart dig, tycker Google.

Publicerat i datorer, internet, miljöfrågor, vardagsliv | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Netflix eller Viaplay – det var frågan

Netflix och Viaplay är ju i alla fall dom stora just nu. Erfarenheten av Viaplay var inte så där alldeles positivt i starten.

Det tog mig faktiskt en halv dag att komma till rätta med Viaplay, och jag får väl anses som ganska datorvan :)

Jag fick ett erbjudande om halva priset för första månaden som jag nappade på. I första hand för att följa årets sista Golfmajor från Oak Hill i Rochester, New York.

Registreringen såg ut att funka bra med betalning och bekräftelse på abonnemanget, även om det stod och snurrade länge innan bekräftelsen till slut kom. Jag fick också ett mejl som bekräftade mitt abonnemang och hälsade mig välkommen till Viaplay.

Betala

Här stod det och snurrade länge …

Men när jag skulle igång och använda tjänsten funkade inget. Det visade sig sedan, vid kontakt med supporten, att jag var registrerad men min betalning hade inte gått igenom. Då skulle jag ju naturligtvis fått ett meddelande om detta. Istället fick jag meddelanden som ”Inte tillgänglig p g a rättighetsskäl” eller nästa, ”Detta ingår inte i ditt abonnemang”.

Ett konstigt sätt att meddela att betalningen inte fungerat.

Ett konstigt sätt att meddela att betalningen inte fungerat.

När jag beskrev dessa problem via Facebook-chatten bad supporten mig att skriva ett mejl och beskriva problemen istället. Dom ville väl inte skylta med problemen i FB.

Jag försökte göra om min betalning, men när jag kom till sista steget stod det och snurrade länge innan jag fick meddelandet ”Not found”.
Då bad supporten mig att prova med en annan webbläsare, nämligen Google Chrome. Det var bara det att det var just den jag använde. Till slut fick jag till det via Firefox.

Förhoppningsvis tar supporten till sig detta och ser till att tekniken funkar bättre framöver.

Samtidigt har jag tagit en provmånad gratis på Netflix.
På mindre än fem minuter var jag igång. Betalt och registrerat mitt konto och första filmen rullande.
Dock var det en konstighet när det gäller webbläsare, (jag använder Google Chrome som sagt). När filmen startade fick jag meddelandet, ”Din webbläsare stöds inte ännu …” Ändå rullade filmen igång och det verkar funka hur bra som helst. Nu har jag testat några filmer och de rullar lika bra i Chrome som i Firefox.

Din webbläsare stöds ännu inte

Ett meddelande som inte stämmer.

När det gäller det tekniska så är det ju en nackdel att båda använder Microsoft Silverlight, som måste installeras manuellt. SVT Play, TV4 Play, med flera använder videospelare som inte kräver någon installation av användaren.

En första snabb överblick över programutbudet ger följande resultat:
Är man sportnörd, då är det Viaplay som gäller. I Netflix finns inte alls något sportutbud. Vid en första anblick ser det ut som om det finns fler nya filmer på Viaplay. Återkommer om det.

Det är samma pris för både Netflix och Viaplay, 79 kr per månad, så länge man bara är intresserad av film och tv-serier. Men vill man ha sporten på Viaplay får man punga ut med 249 kr per månad för film + tv + sport.

Detta att jämföra med vanlig kabel-tv, där ett abonnemang med endast elva kanaler på ComHem kostar 248 kr per månad och sedan stiger priset beroende på om man vill ha fler filmkanaler, mer sport, eller andra specialkanaler.

Publicerat i datorer, film, Okategoriserade, tv & radio | Märkt , , , | Lämna en kommentar

”När journalisten vågar bli berättare”

Rubriken har jag hämtat från Hasse Boströms ledarkrönika i Dagen i dag (2013-05-12). Där beskriver och förordar han något han hoppas är en ny trend i dagens nyhetsmedier, en mer subjektiv journalistik. En mer berättade journalistik som tar tag i läsaren på ett helt annat sätt än de vanliga raka nyhetstexterna.

”Jag har inga kvantitativa studier att falla tillbaka på, inga siffror som belägg. Det är helt enkelt en subjektiv betraktelse,” skriver Hasse. Nej, det har inte jag heller, men jag kan ändå styrka hans påståenden med mina erfarenheter ur verkliga livet. Att det här är en sorts journalistik som läsarna uppskattar och föredrar.

Under tio år hade jag ansvar för en unik verksamhet på Sundsvalls Tidning, nämligen vårt mediecenter. En verksamhet som tyvärr försvann för ett par år sedan i alla besparingar. Där mötte vi tusentals läsare som alltid hade synpunkter på det ST gjorde. En av de åsikter som jag hörde många gånger var att texterna i tidningen var så tråkiga.

De äldre läsarna kunde med beundran i rösten berätta om den och den tidigare skribenten som hade ett mustigt språk och skrev så att man fångades och levde sig in i texterna. Men någonstans i all denna jakt på den helt objektiva journalistiken så försvann berättarglädjen.

Att berättandet är på väg tillbaka är en positiv trend som kan vara enda sättet att rädda dagstidningarna kvar på en arena där det personliga berättande i andra kanaler tar över mer och mer. Tidningarnas satsningar på krönikörer och bloggare i spalterna är ju ett tecken på detta. Men berättandet behövs även på nyhetsplats, så som Hasse beskriver det.

Lillebror Hasse och jag började båda på den journalistiska banan i mitten av 70-talet och jobbade under några år tillsammans på Dagen. Men sedan dess har vi haft olika inriktning i det journalistiska värvet. Att vi dock fortfarande i vissa sammanhang tänker lika visar hans krönika i dag.

Redan i maj 2009 skrev jag i samma ämne på min dåvarande blogg Tidningsliv: ”Den goda berättelsen är journalistikens framtid.”

Och i en ännu tidigare upplaga av Tidningsliv skrev jag i april 2008 ”Finns den objektiva journalistiken?”

Hasse nämner magasinet Fokus som ett gott exempel på berättande journalistik. Jag brukar av samma anledning nämna magasinet Filter. Det är knappast en slump att detta magasin fyllt med berättande journalistik har blivit en succé.

Han nämner också DN som ett exempel på en tidning som släpper fram den berättande journalistiken. Något som jag gärna skriver under på, nu när jag nyligen flyttat till Stockholm och blivit DN-prenumerant, (ja och Dagen-prenumerant också). Det är den typen av artiklar som gör att min tid vid frukostbordet nu blir betydligt längre än tidigare.

Publicerat i journalistik, sociala medier, tidningsliv | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Nya SvD – snygg design och bra struktur – men …

Svenskan har blivit tydligare med en mer attraktiv design.

Svenskan har blivit tydligare med en mer attraktiv design.

Förra veckan kom Svenska Dagbladet ut med ny design. Eftersom jag just nu abonnerar på DN så var jag ju tvungen att inhandla ett lösnummer av Svenskan. För den tidningen fick jag betala 30 kronor!

Jag trodde att jag hört fel. 13 kronor är man ju van att betala när man köper någon av kvällstidningarna, men 30?

Förlåt, sa jag.

”Trettio kronor,” upprepade tjejen i kassan på ICA Maxi, och tillade ”Det kostar att ligga på topp.”

Jo, det vill jag lova, men hur tänker man med den prissättningen? 20 kronor måndag – torsdag, 30 kronor fredag – söndag.

Jodå, samma pris gäller för DN, men det var länge sedan jag köpte något lösnummer av stockholmstidningarna, så lite överraskad blev jag allt.

Det skulle vara intressant att veta hur många lösnummer de två stockholmsdrakarna säljer.

Men det där med priset ska jag återkomma till i ett kommande inlägg.

Nu några ord om nya SvD.

Utan tvekan har man hittat rätt i tonläget när det gäller typografi och design. Nya Svenskan är överskådlig och mer lättläst. Inte så kompakt som många andra svenska morgontidningar.

Här finns en väl avvägd kontrast mellan stort och smått, med bra balans mellan text, bilder och luft (vita ytor). Jag gillar framför allt att man inte plottrar bort korta notiser med för små rubriker. Sidorna blir lättöverskådliga och tidningen blir lättläst.

Även korta notiser, som här i Noterat, har tydliga och lättlästa rubriker.

Även korta notiser, som här i Noterat, har tydliga och lättlästa rubriker.

Läsarnas reaktioner efter första numret med nya Svenskan.

Några läsarreaktioner efter första numret med nya Svenskan.

Svenskan berättade på två sidor vad man gjort och varför och kallar övergången för en succé. Och på nästa sida har man samlat ett antal läsarkommentarer.

Det är lätt att förstå de positiva reaktionerna, för slutresultatet av denna redesign är mycket bra.

En av de mest synliga nyheterna är att Näringsliv bytt papper till ”business-rosa”, det vill säga samma färg som bland annat Dagens Industri och Financial Times. Ingen avgörande nyhet, men visst lättare att hitta den delen om man vill kasta sig över näringslivsnyheterna det första man gör på morgonen.

Blogg-puffar på ledarsidan, men resten då?

Blogg-puffar på ledarsidan, men resten då?

Här kommer min största besvikelse med nya SvD. På ledarsidan är kopplingen till webben bra och tydlig, men i resten av tidningen då?

Är det bara Metro som hittat en väg att göra ett stort antal dagliga nyheter med koppling till innehåll på webben. Länkar i alla ära, men det är ju direktkopplingen i system som Metros PointCloud som gör skillnad. Jag siktar med kameramobilen mot en bild i tidningen och vips dyker det upp en film eller ett bildspel. Inget knappande av länkar.

Visserligen fungerar PointCloud inte helt prickfritt, men ändå ganska bra. Ett system som däremot fungerar klockrent är QR-koderna. De ser vi i mängder av annonser och utomhusreklam.

De flesta stora eller mellanstora dagstidningar har mycket innehåll på respektive webbplats som man skulle kunna länka till, för att stärka sambandet webb och papperstidning. Vad är problemet?

Låt er inte skrämmas av Aftonbladets misslyckade försök med ”Tagga”. Det var ett halvhjärtat försök där innehållet inte motsvarade förväntningarna och där tekniken inte satt som en smäck. Gör om och gör rätt!

Ta gärna en titt i tidningen Y, en dagstidningsprototyp skapad av gymnasieelever.

Publicerat i grafisk design, nyhetsdesign, Okategoriserade, tidningsdesign, tidningsliv | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

När gammalt möter nytt – om mediedebatten i DN

Mats Svegfors, tidigare chefredaktör på SvD och tidigare vd för Sveriges radio, skrev ett debattinlägg i DN om utvecklingen av journalistiken i svenska dagstidningar. Hans resonemang var mycket märkligt. Genom att räkna antal bokstäver i DN och Svenskan ett visst … Läs mer

Galleri | Märkt , , , , | 1 kommentar