Soon it’s time to say goodbye to Facebook.

1. The Timeline sucks. It is a bad designed interface where the interesting comments not are in focus.

2. I have to choose between “selected events” or “latest” and when I select “latest” this setting is gone next time I open FB.

3. This is the worst: In my friends post I have to decide between “All updates”, “Most updates” or “Only important updates”. What person or what robot in the FB nest can decide for me which updates from MY FRIENDS that are important. AND I have to do this settings for every one of my friends!

If I had designed this environment I had created an option in the settings where users can chose a default setting for all friends. And then maybe make other personal settings for only a few.

When the first real alternative to Facebook comes, I’ll sign up immediately.

Look at this screen shot. Some of many comments about the new mess.

And this another reason to question Facebook:
The secret rules for photos on Facebook

Read and be amazed.
In the US an exposed nipple is more dangerous then firearms!

Aftonbladet på rätt väg. Fräck design behöver inte betyda oläsligt!

När Aftonbladet i dag kommer ut med en ny design så är man helt klart på rätt väg. Att göra designen tydligare behöver inte betyda att den är mindre fräck eller mindre tilltalande. Tvärt om! Den värsta otjänst man gör läsarna är att skapa en tidning som försvårar läsandet.

Det stämmer det Jan Helin sa i går i Medievärlden, att läsarna inte skull märka någon skillnad. Om det inte vore för ett uppslag där Jans medarbetare berättar om förändringen. Ingen dramatisk ändring alltså, men tillräckligt för att vara ett stort plus i kanten.
Enda minustecknet blir för textboxarna med färgad bakgrund. De flesta har inga problem att läsa detta, men tillräckligt många läsare har problem för att jag skulle avstå.

När Aftonbladet nu lovar att inte förstöra bilderna med störande svårlästa rubriker eller infälld grafik, då vinner de min respekt. Om de nu orkar upprätthålla den ordningen. Den finns nämligen många redigerare som gillar att leka, särskilt när semestervikarierna tågar in på redaktionen.

Det som är mest störande är att en del redigerare inte verkar läsa den egna tidningen. Då skulle man inte upprepa samma misstag om och om igen. Det senaste halvåret har jag till exempel retat mig på vissa av ST:s featuresidor. Brödtext inkopierad i bilder med mörka bakgrunder.  Helt hopplöst att läsa. Är det ingen redigerare som har upptäckt det?

Under min tid som designansvarig på Sundsvalls Tidning var sånt helt förbjudet.

Observera att jag tycker att ST i övrigt har en fräsch och tilltalande design. (Men i just det här fallet var det bättre förr

Texter och rubriker i bilder gör inte bara läsningen svårare. Det förstör ofta även bildens innehåll.

Texter på färgade plattor försvårar också läsarna. Särskilt för de omkring 10 procent av den manliga befolkningen som har någon form av färgblindhet. (Jo, det drabbar mest män, har något med x- och y-kromosomerna att göra). Eller den del av läsekretsen som har nedsatt syn.

Därför är det befriande att höra Jan Hellin säga:
“Det är rubrikerna och redigeringen som ska fånga läsarna. Inte de effekter man kan få till med layoutprogrammen.”

Det applåderar jag, i alla fall när det gäller den vanliga nyhetstidningen. Om man sedan tar ut svängarna och fläskar på med färgplattor, tiltade bilder och diverse fräcka layout-effekter i biprodukter som Klick eller Nöjesbladet med flera – det är en annan sak. Sådana produkter som är en annan sorts läsupplevelse, dom ska vara lite stökiga.

Jag ägnade en bra stund av förmiddagen på Kulturmagasinet i Sundsvall i dag och bläddrade igenom ett flertal lokaltidningars helgtidningar. Det är ju där man brukar ta ut svängarna. Glädjande nog hittade jag inga exempel liknande de nedanstående.

OK, det är inget stort problem. Det är bara att hoppa över en sådan sida, vilket jag garanterat inte är ensam om. Jag bara undrar för vilka man gör en sådan redigering?

Jan Helins förhoppning är att AB ska bli bättre på kontraster. Det är helt rätt tänkt, en kontrastrik typografi underlättar läsningen och kontraster i layouten lockar till läsning.

ST 9 februari 2012

ST 12 februari 2012

ST 30 oktober 2011

Glöm rom och cola

För något år sedan träffade jag och min sambo Katarina en trevlig kille vid en tillställning på Casino Cosmopol. När vi stod i baren och snackade började han passionerat prata om sin förkärlek för rom. Det slutade med att han bjöd hela sällskapet på 5-6 personer på en utmärkt rom från Venezuela. Den fanns på kasinot då men inte på Systembolaget.

Han som bjöd på rom på heter Krister Henriksson och i fredags var vi för första gången på romprovning arrangerad av Krister och hans företag Kristers Event. Det var en höjdare.

Visst hade vi smakat fatlagrad rom tidigare, men när vi mötte Krister första gången väcktes ett riktigt intresse. Så när vi var i Caribien förra året köpte vi med oss en av de märken Krister rekommenderat. Appleton Estate, med ett visst antal år på nacken.

Romprovningen på Hotell Baltic i Sundsvall var en mycket trevlig tillställning. Inte bara för att vi smakade på flera olika sorters rom, utan även för att vi lärde oss så mycket.
Till exempel att rom är världens vanligaste sprittyp.

Att den härstammar från Västindien visst vi naturligtvis, men nu fick vi också lära oss om olika tillverknings- och lagringsmetoder. Och så fick vi naturligtvis lukta oss fram till olika dofter och smaka oss fram till olika smakämnen.

Smakämnen går ju att mäta rent vetenskapligt och de som gjort det har kommit fram till följande lista över smakämnen i några starkvaror:

Singel malt whisky, 176 st.
Blended whisky, 184 st.
Cognac, 486 st.
Rom, 550 st.

En annan erfarenhet efter den här kvällen är att i fortsättningen ska ingen kunna servera oss något annat än 7 -årig Havanna Club om vi beställer drinken Fidel Castro på krogen. Då duger det inte med den på krogarna så vanlig förekommande Captain Morgan från Jamaica som bara är smaksatt blanksprit.

Nu blir det inte så ofta rom och cola längre. Hellre då en god fatlagrad rom i aromglas.

PS/
Nästa romprovning är i mars. Mejla Krister på kristerhenriksson@telia.com så får du mer information om den provningen.

Bra recept för mediehus med tomma lokaler

I Philadelphia har det ledande medieföretaget (Philadelphia Media Network, ägare av The Philadelphia Inquirer och Philadelphia Daily News) hittat ett lönsamt recept för sina tomma lokaler. Som så många andra medieföretag har några års nedskärningar i organisationen lett till tomma lokaler. Istället för att sälja eller hyra ut så upplåter man lokalerna gratis till nystartade teknikföretag. Men inte utan baktanke naturligtvis:

“PMN isn’t offering up a couch to crash on purely out of the kindness of its heart: As a condition of the incubator they get an early look at whatever apps, tools, or projects the teams are working on”, berättar Nieman Journalism Lab.

GRAFIK-TREND?

“Aha, det här börjar bli en trend. Häromdagen publicerade jag en Stockholmskarta på samma idé. Nu dyker den här bilden upp i senaste utgåvan av INGRAPHICS (#3)

För övrigt innehåller det senaste numret grafik om Titanic.

ZITE SAMLAR DINA NYHETSFLÖDEN

Journalism.co.uk berättar om “the App of the week, en a App som heter Zite och “mashes together your Twitter, Google Reader and Read It Later feeds and delivers posts around your subject area”.

Zite tt enkelt användargränssnitt som lär sig vad du gillar genom tummen-upp och tummen ner knappar.

“Not only does Zite surface posts you may miss using Twitter and RSS, it is intelligent and allows your to teach it exactly what you like and don’t like via thumbs up, thumbs down buttons displayed on the story.

Zite will automatically work out your niche interests, which appear as categories along the top of the iPhone app and can be swiped through.”

Zite har ett enkelt användargränssnitt som lär sig vad du gillar genom tummen-upp och tummen ner knappar. Naturligtvis har jag laddat ner och ska testa den.

Sverige inte värst på sociala nätverk

Användandet av sociala nätverk i någon form har exploderat de senaste åren

Det är lätt att tro att Sverige ligger i topp när det gäller användandet av sociala nätverk, men vi ligger bara 26:e plats. Omsprungna av bland annat Brazilien, Taiwan och Turkiet, och naturligtvis USA, UK och Canada. Detta enligt siffror från research-företaget ComScore. Det ska dock tilläggas att siffrorna handlar om andelen av de personer som har en internetkoppling, inte hela befolkningen.

Thomas Peterssohn, så gör du processen kort med Mittmedia!

Det här blir med största säkerhet mitt sista inlägg kring Mittmedia på länge. För det första finns det ju ingen inom koncernen som har lust att ta någon debatt om tidningarnas framtid. För det andra blir det bara mer och mer tråkigt. Man blir bara deprimerad av att kommentera den negativa händelseutvecklingen. Istället kommer jag att satsa mina krafter på att leta guldkornen i medievärlden och tipsa om allt positivt som händer runt om i världen. Och det kommer jag att göra på en ny blogg som heter NewsGrid och samtidigt testa det nya bloggverktyget Tumblr.

MEN … som sagt var, det senaste beskedet från Mittmedias nye vd Thomas Peterssohn kan inte få passera opåtalat. I Medievärlden den 10 januari berättar han om det kommande förslaget att slå ihop dotterbolagen i koncernen. Olyckskorparna som har kraxat länge kring utvecklingen, (inte bara jag alltså) får nu vatten på sin kvarn.

Thomas Peterssohn tycker att samordningen mellan bolagen i koncernen går för långsamt:
“Bolagen är organiserade som helt självständiga enheter. Det är inte önskvärt eller rimligt. De olika bolagen har olika organisationer, rutiner och synsätt. Vi måste skapa en bolagsstruktur som stödjer samordning istället för att försvåra den”, säger han. Och vidare:

“Varje bolag har sin egen strategi och historia. Jag vill ha en strategi.”

Att ytterligare krav på centralisering skulle komma är knappast någon överraskning, men att visa sig så totalt okänslig och ointresserad av en dynamisk lokal utveckling, det är högst förvånande. Därför Thomas Peterssohn ska du få sex handfasta råd.

Så här gör du processen kort med Mittmedia! De två första punkterna på denna lista kan du ju redan bocka av.

1. Ta bort den lokala förankringen genom att centralisera alla kundtjänstfunktioner, (nästan klart).
2. Försämra kontakterna med annonskunderna genom att centralisera annonsproduktionen, (klart).
3. Sänk kvaliteten på redigering, layout och bildjournalistik genom att centralisera sidproduktionen.
4. Försämra den journalistiska kvaliteten genom att successivt föra över sport, nöje och feature till ett produktionsbolag, gärna lokaliserat utrikes i något land med billig arbetskraft.
5. Sparka alla vd:ar och tillsätt en publisher på varje ort.
6. Sedan kan du ta det sista drastiska steget, nämligen att skapa en enda tidning “Mittmedierna” eller “Mittlandet” med lokalredaktioner på de största orterna inom MM:s spridningsområde.

Sedan kan du vända blad i väntan på nya nedläggningsuppdrag.

Är dom här sista punkterna något jag hittat på själv?
Nej helt enkelt en sammanfattning av farhågorna som ventilerats länge av de som varit mest kritiska till toppstyrningen.

Punkt.

Ingen kris sa ST:s chefredaktör

• Om man ska skära ner med minst tio tjänster på redaktionen …
• Om man tappar runt 1.000 exemplar i upplaga varje år …
• Om annonsörerna flyr till andra medier …
Har man då en kris? Inte alls, enligt Sundsvalls Tidnings chefredaktör Mats Åmvall.

Det var en av de saker som framkom under Publicistklubbens debatten i Sundsvall i torsdags (2011.12.15). I övrigt snackades det en hel del kring samordningen av ST och Dagbladet.

Själv var jag inbjuden till debattpanelen som en av de starkaste kritikerna till utvecklingen inom Mittmedakoncernen. (länkar till tidigare debattartiklarna längst ner på sidan).

Egentligen skulle jag inte alls ha tid att tjafsa om vad som händer på min gamla arbetsplats. Jag har nog mycket att göra i min nya roll som egen företagare, bland annat med uppdrag i mediebranschen. Men det är smärtsamt att se hur snabbt ett varumärke kan devalveras. Från att ha varit ett av de mest lönsamma företagen i koncernen är Sundsvalls Tidning nu det företag som går sämst.

När jag försökte poängtera de problem som ST har och som till stor del orsakats av felsatsningar i Mittmediakoncernen så viftade Åmvall bort den kritiken med att säga att man inte alls är i kris. Ändå medgav han att ST nu är det företag i MM-koncernen som har sämst lönsamhet.

Att en betydande orsak till krisen för ST ligger i Mittmedias koncernbygge, det ville inte Mats Åmvall hålla med om. Förmodligen hade han inte läst det senaste inlägget i den frågan, av Medievärldens ekonomiske krönikör Stefan Melesko. I en krönika samma vecka som PK-debatten konstaterar han följande när det gäller Mittmedias koncernbygge:

”Om vi räknar med att kassaflödet skall komma under 20 år (lång tid) blir det genomsnittliga kravet med 10 procents ränta i storleksordningen minst 47 miljoner kronor per år. Det verkar mycket avlägset. Gapet är synnerligen stort som synes. Och några övergripande synergier i koncernen är inte framträdande. Slutsatsen blir således att Mittmedia betalade ett alldeles för högt pris för Dalarnas Tidningar.”

Och vidare:

”Motiven för förvärv och fusioner kan kompensera för ett för högt förvärvspris och till slut påverka beslutsfattandet: Nämligen att bygga imperier eller monument över företagsledningarna.”

(Stefan Melesko är docent i medieekonomi vid Internationella Handelshögskolan, Jönköping, och fristående medarbetare i Medievärlden.)

Efter debatten blev det dags för frågor från publiken. Det kom nästan inga frågor alls från medarbetarna på de två tidningar det handlade om. På frågan om vad ST ska göra för att få den yngre generationen att prenumerera på tidningen hade Mats Åmvall inget konkret svar.
“Vi ska förpacka innehållet på ett nytt sätt“, sa han. Nej, nej, det handlade inte om någon omgörning, någon redesign. “Det gjordes för ett tag sedan och det är inte aktuellt”, förklarade han.

Hur man då ska kunna “förpacka innehållet på ett nytt sätt,” utan att ändra designen, det ska bli spännande att se.

Av hela diskussionen kring redigering och layout är det tydligt att detta ändå inte är prioriterade frågor i sammanhanget. I alla fall inte något som gynnar läsarna.
Lotte Nord, ordförande i PK Södra Norrland, reagerade på att man i den planerade nya redigeringen pratat om att redigerarna ska bli “hanterare” som bara ska hälla in texten på sidorna.
Men egentligen är det ju enklare än så, reportrarna skriver in direkt på sidorna på förutbestämda utrymmen. Det fungerar redan i dag på många tidningar, men risken är att det blir statiska och tråkiga sidor. Om man inte har någon designansvarig som utifrån de givna ramarna kan vara kreativ och åtminstone på några sidor varje dag överraska läsarna.

En annan effekt av centraliseringen som jag pekade på är den kostsamma utvecklingen när det gäller Mittmedias it-enhet. När it-verksamheten centraliserades så skulle det innebära en kostnadsbesparing med 6 miljoner kr redan från första året. Istället har alla tidningar fått ökade it-kostnader, vilket Åmvall också bekräftade.

Till detta kommer de dolda kostnaderna som det innebär att man i produktionen inte kan använda de mest effektiva verktygen. Något som bekräftas gång på gång.

Även denna fråga viftade Åmvall bort med att “… det är självklart att medarbetare inte ska kunna tanka ner vad som helst från nätet …”
Jo, det är naturligtvis självklart, men i det här fallet handlar det inte alls om något sånt, utan om väl etablerade program som köps via de stora it-företagen. Men det ville inte Åmvall lyssna på utan bytte ämne …

Bland det mest skrämmande i detta är att medarbetarna inte vågar uttala sig och kritisera denna utveckling. Trots att man blir mindre effektiv i sitt jobb.

Jag uppmärksammade en Twitterkommunikation för några dagar sedan där två MM-anställda ondgjorde sig över att it-avdelningens direktiv gjorde jobbet svårare. När jag kontaktade en av personerna och ville publicera denna konversation på min blogg var svaret nej. Trots att jag anonymiserat hela konversationen. Det gick inte att se vilka personerna var eller på vilken tidning de jobbade. Att det är så lågt i tak på ett medieföretag som själva kritiskt granskar omvärlden och håller yttrandefrihetens fana högt, det är skrämmande.

Här ett exempel på ett Facbook-inlägg från en  Mittmedia-medarbetare.

Många är irriterade över att tvingas in i ett system som fungerar sämre än det tidigare.

En av debattledarna ifrågasatte mitt bloggande som enbart gnäll från en före detta ST-medarbetare. Om det kom från honom själv eller någon i hans närhet ska jag låta vara osagt. Jag kan bara konstatera att ett sånt påstående måste komma från någon som läst min blogg dåligt eller bara någon enstaka artikel. Den som följer mitt bloggande vet att allt bottnar i ett engagemang för den journalistiska och kommersiella medieutvecklingen. Och att jag ofta lyfter fram positiva saker inom medievärlden, (Bra design är bra affärer) eller intressant projekt (Tänk om tryckfriheten inte fanns).

När det gäller de tre punkterna i ingressen så kommer den första från uppgifter i ST, den andra från Tidningsstatistik (senaste tio åren) och den tredje bekräftades bland annat av Mats Åmvall under debattkvällen när han medgav att ST har ett intäktsproblem.

Hela debatten Bambusades (det vill säga direktsändes på webben). Den finns här.
Sändningen inleddes med en intervju med en asylsökande journalist från Iran och de två tjejerna från Sundsvall Jessica Ivarsson och Sara Nyblin som startat det nya magasinet Tjejliv. Tjejliv ska vara ett alternativ till nuvarande tjejtidningar. Inspirerade av magasinet Filter har man också valt det nya modernare mindre formatet (170 x 240 mm). Paneldebatten ligger 30 minuter in i sändningen.

Debattledare var Anders Rönmark (Tidningen Ångermanland) och Marcus Melinder (Allehanda Media), båda tidningarna ingår i Mittmedia-koncernen.

Tidigare publicerade artiklar i ämnet:
Centraliseringen hotar affärerna i Mittmedia.

Kliv upp ur de gamla hjulspåren Sören Andersson.

Ett svar utan svar, av Sören Andersson.

Var Mittmedias pris för Dalarnas tidningar för högt Pär Fagerström?

Det stämmer, missnöjet pyr!

Läsa även: 300 journalistjobb försvinner!

WebView – ett prisbelönt koncept – men alldeles för tidigt

Läser på Medievarlden.se att TU ska ta fram en egen QR-generator för att hjälpa mediehusen att hantera det nya verktyget för en mer interaktiv tidning. Jag säger som Gert Fylking: Äntligen!

Det här är ju inget nytt nämligen. Redan 1999 fick undertecknad pris i en tidningstävling för ett koncept med liknande teknik. Då var det streckkoder och sifferkoder (bland annat via sms) som gällde.

Tänk att det ska ta så lång tid innan svenska tidningar är på banan. I exempelvis Japan har den här tekniken länge varit etablerad. Även om det nu handlar om QR-koder, som i princip gör samma sak, men där koden kan varieras i mycket större utsträckning.

Aftonbladet försökte 2009 med sitt Tagga, ett experiment som AB snabbt kallade en succé men som tog ut fort. Denna kommentar till AB:s “skrytartikel” har nog satt fingret på viktigaste anledningen till att systemet dog. Ingen annan ville haka på. Mönstret känns igen, (se nedan).

Nedanstående artikel har tidigare publicerats på BDU.NU.

WebView – ett prisbelönt koncept

WebView var föregångaren till Aftonbladets Tagga

På SND-kongressen i Köpenhamn 1999 fick jag ett pris (delad andraplats) i den internationella tävlingen “Tomorrows Newspapper Contest”. Mitt bidrag var en snabbläst tidning i liggande A4-format kallad Right Now. Men grejen var den att i tidningen fanns en teknik för att koppla innehåll i tidningen till inneåll på webben. En kod i tidningen länkade till olika typer av dokument på nätet. Det var en streckkod för läspenna kombinerat med en sifferkod som man kunde knappa in som sms i mobilen.

Taggad av alla positiva kommentarer åkte jag hem och övertalade vännen Rolf Bäck med it-företaget Ntech att tillsammans starta ett företag som skulle utveckla den här tekniken. Rolf nappade på idén och så startade vi företaget WebView. Namnet och loggan hade jag redan skapat och registrerat i samband med att jag gjorde mitt bidrag till tidningstävlingen.

Vid den här tiden togs ett par, som jag såg det, helt felaktiga beslut på ST när det gällde vår it-strategi. (Jodå, jag fick tillfälle sedan att flera gånger säga “Vad var det jag sa”. Men det är en annan historia). Det här ledde i alla fall till att jag tog tjänstledigt och satsade helt på WebView AB.

Jag mottogs väl när jag åkte landet runt, eller Norden runt rättare sagt, och presenterade vårt system, som tagit några månader att bygga. Men tyvärr så hamnade vi mitt i vinddraget efter den spruckna it-bubblan. Riskkapitalister och affärsänglar som tidigare stått på kö efter nystartade it-företag var nu som bortblåsta. Och hos medieföretagen blev det samma svar som jag fick höra flera år senare när jag kom med konceptet med Alfafamiljen. “Jättebra idé, men vi har så mycket nu. Du får återkomma.”

Nu var det väl kanske lika bra att det tog stopp där. För när tungviktaren Aftonbladet (jodå, jag hade varit hos dem med), några år senare kom med sitt system Tagga så var det ju samma grundidé, bara med en annan typ av kod.

Att Aftonbladet system floppade berodde nog inte så mycket på tekniken, utan mer på innehållet. Det motsvarade helt enkelt inte läsarna/kundernas förväntningar. (Jodå, jag vet, för jag var naturligtvis snabb att tanka hem Tagga-appen och börja använda den. Men det varade inte länge eftersom utbudet var så dåligt).

Flera liknande system är ordentligt etablerade bland annat i Japan. Men här hemma blev det en flopp.

The concept newspaper RightNow